2 augusti i år mördades en tolvårig flicka i Botkyrka. Det har vi alla läst om. Dessutom har vi läst kristdemokraters försök att politisera händelsen och dra deras återkommande analys; “den socialdemokratiska regeringen är handlingsförlamad”. Som folk på Twitter redan har påpekat många gånger är det här beteendet opassande. Jag tänker därför inte utnyttja den här tragedin för att få skriva att “det här bevisar att jag har haft rätt hela tiden”. Istället tänker jag utnyttja tillfället för reflektion och självkritik.

Jag får erkänna att jag själv delvis gick med i LUF på grund av det vi kallar luf-twitter. Där såg jag folk med samma ocyniska, men självmedvetna syn på politik som jag själv hade. SSU skrev en debattartikel emot legalisering av cannabis och LUF svarade med tweeten “sluta va en stolle. chilla istället och rök en jolle.” Det här var tilltalande för mig när jag såg det. Det var mindre tilltalande för familjemedlemmar och släktingar. De och absolut alla sossar på Twitter får då rätt bra anledningar att tänka att vi vill legalisera marijuana för att vi själva vill röka på.

Hur är då detta kopplat till mordet på trettonåringen? SVT rapporterade kort efter skjutningen att gänget som låg bakom den hade motiv genom narkotikahandel. Det borde tjäna som en viktig påminnelse för hur politiken ytterst handlar om att ansvara för människors liv. Jag tänker inte argumentera om narkotikapolitik av respekt för offret. Däremot jag vill påminna om de höga insatser vi spelar med i lagstiftandet. När familj och släkt pekar på mord som konsekvens av narkotikahandeln är det rätt svagt att svara med individens frihet att röka på. Visst kan man se till den, men friheten att röka på är i sammanhanget rätt irrelevant.

Det är dessa tankar som vägleder mig när vänner har undrat om min personliga syn på det när de har rökt på (låter påhittat men har faktiskt hänt). Jag råkar älska Beatleslåten Strawberry Fields Forever. Jag tror också att mina vänner klarar lite marijuana utan att hamna på en så kallad slippery slope till ett liv dominerat av missbruk. Men jag tror inte att de under nuvarande lagar kan skaffa droger utan att någon annan på något sätt råka illa ut. Visst är det enkelt att som liberal säga “laissez faire”. Men att bara vara passiv kan påverka andra människor än oss själva. Vi kan vilja handla närproducerat för att det är gulligt, men berövar vi fattiga människor i utlandet sin inkomst. Pacifism ser snällt ut, men det drabbar många av världens olycksbarn.

I tragedier som denna är många ungdomspolitiker snabba att leka toppolitiker på twitter. Det vi behöver är inte fler självutnämnda ledare, utan fler som reflekterar över sina vardagliga liv. Vår huvudsakliga uppgift är inte att skapa politiskt drama, utan att vara goda medborgare. Då kan vi inte nöja oss med det som ser snällast ut, som att leka hippie på twitter. Att stötta vänner som röker på kan se förstående ut, men som politiskt tänkande varelser måste vi tänka ett steg längre och ta hänsyn även till de lagar vi vill avskaffa. Politik handlar om att förbättra samhället, och om vi verkligen vill det så måste vi ägna våra privatliv åt det. Vi måste därför vara den jobbiga jäveln som säger åt folk att ta bort tiktok, den som påminner om djurskydd, klimatet, smittspridning, vardagsrasism och genustänk. Vi har alla en lång väg att gå, men för att vara goda politiker måste vi vara goda medborgare.

Skribentfoto: Privat

Carl Sträng

Styrelseledamot LUF Storstockholm