Under valrörelsen 2014 ville Socialdemokraterna visa att de tog seriöst på arbetsmarknadspolitiken och la fram målet om EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Kritik har riktats mot regeringens mål, framförallt för att det godtyckligt är i relation till andra länder istället för ett fast oberoende mål. Vad som inte har uppmärksammats lika mycket är de människor som inte syns i arbetslöshetsstatistiken.

Dessa människor är de långtidssjukskrivna och förtidspensionerade. De räknas inte som arbetslösa. Det är nämligen enbart de arbetssökande som räknas som arbetslösa. Personer som av olika skäl inte aktivt söker jobb räknas inte in till arbetskraften och därmed räknas de i Stefan Löfvens statistik inte in som arbetslösa. Det innebär att dessa människor inte påverkar regeringens resultat och att insatser för dessa kommer att kunna prioriteras bort eftersom att fokus nu ligger på de som är arbetssökande.

Vad det här i längden kan innebära är att de som har svårare att få jobb på grund av till exempel funktionshinder kan förtidspensioneras för att uppnå målet. Vi har redan sett exempel på det när regeringen vill sänka åldern för förtidspensioneringar från 30 till 18 år. Istället för att gå den långa vägen och samarbeta med arbetsgivare för att hitta lösningar kan de här människorna offras i syftet att förbättra statistiken. Socialdemokraterna har en historia av att trixa med arbetslöshetsstatistiken för att göra den mer attraktiv. Förtidspensioneringar har tidigare delats ut på löpande band och individer har gömts i sjukförsäkringen för att arbetslösheten på papper ska ligga på en låg nivå.

Det är förödande för de personer som redan är utanför samhället. De här människorna behöver precis som alla andra möjlighet till självförverkligande och en regering som arbetar för att förbättra deras möjligheter till arbetsliv.

Givetvis fungerar det inte alltid med en vanlig arbetsgivare och då behövs alternativ som dagliga verksamheter, sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Men för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt är det av stor vikt att regeringen inte ger upp i första taget utan ger alla människor en chans till arbete och en meningsfull vardag.

Därför bör det nuvarande arbetslöshetsmålet ersättas med ett sysselsättningsmål. I kombination med det måste även seriösa insatser och extra resurser investeras i att förmedla jobb till funktionshindrade.

Ett sysselsättningsmål skulle innebära att regeringen inte ensidigt fokuserar på arbetslösheten. Det skulle göra att det inte räcker att flytta människor ur arbetskraften in i förtidspensioneringar eller sjukskrivningar för att uppnå målet utan det skulle kräva gedigna satsningar på att få så många som möjligt i arbete.

Det är bra att ha ett mål som fokuserar på att få människor i arbete, men problemet är att det i nuläget är felaktigt formulerat. Ersätt därför arbetslöshetsmålet med ett sysselsättningsmål och fokusera istället på att få alla i sysselsättning, inte bara de aktivt arbetssökande.

Caroline Rhawi

Vice ordförande samt arbetsmarknadspolitisk talesperson LUF Storstockholm

Sarah Narrowe Danielsson,

Skribent Radikalt Forum

medlem i LUF Storstockholm 

Skribentfoton: Erika Apéll