Det här är ett ämne som jag velat skriva om länge. Det är fantastiskt att vi har generell välfärd i Sverige och det bidrar med mycket positivt till samhället. Dessutom borde vi inte förvänta oss mindre när vi betalar mer i skatt än nästan alla andra länder i världen. Dock är det viktigt att inse och förstå att alla inte gynnas av generell välfärd. När man försöker ge lika mycket till alla påverkar det de individer med störst behov negativt.

Det är bara att titta på förhållandet mellan LSS-satsningar och satsningar på generell välfärd. Man har gett gratis glasögon till barn och höjer barn- och studiebidraget samtidigt som det blir allt svårare att få assistans. Det finns föräldrar som verkligen önskar att deras största problem skulle vara glasögon. Samtidigt som man genomför reformer som gynnar de välbärgade och välmående allra mest så glömmer man dem på samhällets botten. Vad sänder det egentligen ut för signaler?

Visst man kan tycka att det är fult att ställa grupper mot varandra. Men det går inte att ge allt till alla. Inte ens med 100 procent skatt skulle det vara möjligt. Då måste samhället göra prioriteringar. För mig är det självklart att de som behöver mest hjälp av samhället också ska få det. Men det innebär inte att man måste ge upp på generell välfärd helt. Jag tycker det är viktigt med billig sjukvård som alla har råd med, gratis utbildning, ooch så vidare. Men jag är helt övertygad om att det går att kombinera generell välfärd och satsningar på dem som har de svårast om man prioriterar smart. Det handlar om balans och att inse att man inte kan ge allt till alla.  

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har sänt ut ett tydligt budskap under sin regeringstid. Självklart med stöd från Vänsterpartiet. Det är viktigare att alla får det lite bättre än att de som mår allra sämst ska ha det bra. Istället för att satsa på LSS och den personliga assistansen så väljer man att satsa på breda reformer som inte gör en större skillnad för någon. De familjer som har det alla sämst till får det inte mycket bättre tack vare barnbidraget. Och de familjer som har det bra sätter in bidraget på ett fondkonto som sedan kan användas som kontantinsats för en lägenhet. Jag skulle mycket hellre se ett behovsanpassat barnbidrag som faktiskt hjälper på riktigt. Jag skulle mycket hellre se en generösare utdelning av assistans än gratis glasögon. Politik handlar om balans och prioriteringar. Jag vill att skattemedel ska hamna där de behövs som allra mest. Det sker dessvärre inte idag.

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll