Varför är inte liberaler alarmister? Hur kan liberaler behålla sitt lugn i tider av ökande gängvåld, klimatförändringar och flyktingströmmar? Är liberaler helt isolerade från verkligheten? Dessa frågor ska jag besvara med hjälp av en någorlunda kontroversiell ståndpunkt; den idéburna liberalismen är en avkomma från en av antikens livsfilosofier, stoicismen.
Som de flesta vet uppstod liberalismen under upplysningstiden. I och med naturvetenskapens framgång minskade trovärdigheten för kristendomen och de statliga institutionerna. Eftersom människan nu hävdades ha förmågan att tänka rationellt skulle man vara kritisk mot de sanningar som makthavare förespråkade. Upplysningen var också inspirerad av antikens Grekland på det sättet man lyfte upp individen. Detta svarar däremot inte på frågorna ställda i inledningen. Hur kan individualismen skapa en ideologi som verkar likgiltig till stora samhällsproblem? Det är där stoicismen kommer in. Stoicismens filosofi kan beskrivas ganska enkelt med en mening; Acceptera verkligheten som den är och försök inte manipulera dina existentiella villkor.
Ett av den stora stoikern Epiktetos berömda citat som de flesta kan förstå lyder: “Det är inte händelserna som oroar oss, utan hur vi uppfattar dessa händelser.” Människor i det civila samhället tenderar att oroa sig över det mesta. Blir de konfronterade av en tiggare blir de rädda och får dåligt samvete, är bussen sen blir de irriterade, blir de inte inbjudna till festen de ville gå på känner de sig ensamma och oförmögna. Detta trots att alla dessa händelser låg utanför deras makt att påverka.
Tro det eller ej kan man applicera denna livsfilosofi på Sveriges samhällsproblem också. Det ökande gängvåldet har gett upphov till mycket känslor som har gett kall till en hel del åsikter. Meningar som “ut med packet”, eller “ge dem alla livstids fängelse och utvisning”, kan man se i många kommentarsfält. Dessa åsikter har oftast känslan ångest som grund. Man känner sig inte trygg i vissa områden och skräms av bilden av att kriminella ska ta över delar av Sverige där inte rättssystemet gäller. Men ändrar dessa känslor på problemen? Visserligen inte. Det rationella är att utan att blanda in för mycket känslor utstudera vilka politiska reformer som faktiskt kan lösa dessa samhällsproblem.
Politik som syftar att lösa problem ska inte ha som slutmål att dämpa människors jobbiga känslor. Detta är varför liberaler håller sig lugna i samhällsproblem som ger upphov till mycket oro och fruktan. Att införa en flygskatt kanske inger känslan av att man räddar klimatet, men gör en väldigt liten skillnad i utsläppen. Att stänga gränserna och börja med återvandring som politiskt koncept kan inge känslan av att öka tryggheten och rädda välfärden, men på bekostnad av den laglydiga och framåtsträvande majoriteten av nyanlända som Sverige tagit emot. Liberalers attityd i samhällsfrågor är inte en form av likgiltighet till andras bekymmer, utan ett sätt att säkerställa att politiken vi för inte är ett resultat av destruktiv oro. Våra skattebetalares pengar förtjänar att spenderas bättre än det.
Leo Sokolow Romin
Medlem Liberala Ungdomsförbundet