“27 Club” – den grupp artister kända för att ha dött när de bara var 27 år gamla.  På listan över de som tillhör den här klubben finns bland andra Jimi Hendrix, Jim Morrison, Janis Joplin, Amy Winehouse och Kurt Cobain. Alla dog unga och under antingen tämligen brutala eller tragiska omständigheter. Från och med nu är det kanske även dags att räkna med Polen i den här gruppen, eller rättare sagt, Polens demokrati. Blott 27 år och brutalt mördad.

“För någon dag sen var det en hel rad polisbilar som åkte ut från regeringskvarteret, jag vet inte vart de skulle, men jag har sett det en gång tidigare. Det var när jag gick på gymnasiet under kommunisttiden, då åkte de för att skjuta på arbetare.” Min morfar ser uppgiven ut när han berättar vad som pågår. Han kom till Sverige under 80-talet som politisk flykting från Polen under den dåvarande kommunistregimen.

1990 utropades det fria demokratiska Polen efter det att den kommunistiska folkrepubliken fallit. Utvecklingen gick framåt, Polen moderniserades, närmade sig Europa och tog sin plats i EU. Ett land som lidit otroligt och slitis sönder av utländska makter ville nu inget hellre än att samarbeta och och vara en del av den västerländska gemenskapen.

Iochmed valet 2015 fick partiet “Lag och Rättvisa (PiS)” (pl. Prawo i Sprawiedliwość) majoritet i båda parlamentets kammare, samt president- och premiärministerposten. Majoriteten i underhuset, Sejmen, den viktigare av de två, uppnådde man med knappt 38% av rösterna. Genom systemet för mandatfördelning gav detta partiet 235 av de 460 platserna. Sedan dess har man drivit igenom många kontroversiella förslag och förstärkt kontrollen över det offentliga. Man har precis drivit igenom ett nytt förslag i parlamentet. Ett som ska ge regeringen makten att sparka och utse nya domare i högsta domstolen i Polen. Högsta domstolen är den instansen i landet som övervakar och garanterar demokratin med  bland annat makten att ogiltigförklara valresultat om de anser at det inte gått rätt till. Lagen behöver bara skrivas under av presidenten för att träda i kraft.

I alla större städer i Polen har folk samlats i massiva protester. Oppositionspolitiker håller tal, men uppgivenheten i deras röster svår att ta miste på. En och annan får igång folket, skriker slagord och fördömer det som händer.  “Det är inte mitt land längre”, säger min morfar och suckar. “Jag gick förbi Sejmen idag, folk står utanför och gråter.” I flera dagar har protesterna pågått. Alla seriösare tv-kanaler direktrapporterar, tusentals, förmodligen tiotusentals är samlade.

Den statliga tv-kanalen visar något program som påminner om antikrundan. Programmet tar slut och en kort nyhetsrapportering följer. Sejmen har röstat igenom förslaget som förändrar hur domare i högsta domstolen utses heter det. De meddelar att det har samlats något tusentals människor utanför för att protestera.

Kvällen går mot sitt slut och mörkret lägger sig över Warszawa. “Polen är ett sjukt land, det har det iochförsig alltid varit. Och vad kan vi göra. Partiet kan göra vad de vill. Nyligen drev de igenom att ge alla familjer ett bidrag på 500 zloty per barn. Det är ungefär 1000 kronor, nästan som i Sverige, fast man har i bästa fall en tredjedel av lönen. De kan köpa sig röster, de behöver inte bry sig.”

Nästa val ska hållas 2019, förmodligen. Vad som hinner ske fram tills dess kan man bara ana. Nu är det viktigare än någonsin för alla oss som tror på frihet, demokrati och tolerans att göra våra röster hörda och stå upp mot auktoritetssträvarna. “Jag har fått uppleva ett kommunistiskt Polen, aldrig trodde jag att jag skulle få uppleva ett fascistiskt”.

Ett klipp från Sejmen visar premiärministern som talar om styrka och stabilitet, hon möts av rungande applåder. Vi ser på tv:n hur folkmassan utanför har tänt ljus och mobiler. Trots att vi är några kilometer därifrån hör vi ljudet av hur de sjunger den polska nationalsången – ”Än är Polen ej förlorat”.

-Warszawa den 20.7 2017

Philip von Schéele

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll