Om folk fick frågan “vad är det viktigaste i ditt liv?” tror jag att få hade svarat pengar. Ändå styrs vi så mycket av de där papperslapparna och metallbitarna. Vi röstar med plånboken, konsumerar allt vi har råd med och arbetar hårt för att kunna konsumera ännu mer. Vi lever i ett samhälle där vi har det bättre än någonsin förr, men ändå är det så många som mår så dåligt.

Egentligen så ligger kanske både problemet och lösningen i att produktionen av varor automatiseras och effektiviseras allt mer, med konsekvensen att vi kan producera mycket mer. Men för att det ska vara lönsamt för företagen att producera mer måste konsumenterna också konsumera mer. Ständigt mer. Det är känt att företag aktivt förkortar levnadstiden på sina produkter, till exempel försöker teknikbolag och modekedjor få sina produkter att kännas gamla och omoderna snart efter inköp, bara för att man ska vilja köpa något nytt. År 2015 spenderade svenska företag 100 miljarder kronor på marknadsföring – ungefär lika mycket pengar som hela Namibias BNP 2017. Företagen har strategier för att få konsumenterna att spendera mer, och eftersom tillväxten ökar så tycks de ha lyckats.

Konsekvenserna av konstant tilltagande konsumtion överallt är flera, men jag tänker fokusera på två. Den ena är miljön. Jag kan inte komma på en enda sak som är bra för miljön att konsumera. Visst finns det saker som är bättre än andra ur ett miljöperspektiv, men el för maskiner, bensin för frakt, bekämpningsmedel för odling och kemikalier för färgning är dåligt för miljön. Den enda gången våra koldioxidutsläpp har minskat var under finanskrisen 2008. Vi måste konsumera mindre för att minska våra utsläpp, punkt.

Den andra punkten jag vill beröra är stress. Vi hade kunnat producera allt vi behöver på betydligt färre arbetstimmar än fyrtio i veckan, men istället är många så stressade och mår så dåligt att de går in i väggen, trots att vi är rikare än någonsin. Ur ett “sunt förnuft”-perspektiv känns det ganska korkat.

Det får mig att tänka på en saga om en indian som ligger vid en flodstrand och tar det lugnt när en man passerar och frågar varför han bara ligger där.  “Vad ska jag göra då?”, frågar indianen, varvid mannen svarar att han borde arbeta, bygga en kanot, fiska, sälja sitt överflöd och bygga välstånd. “Varför då?”, frågar indianen. “Så att du kan ligga här och ta det lugnt sedan”, svarar mannen.

Med detta sagt vill jag givetvis inte förbjuda varken arbete eller konsumtion, utan jag vill snarare uppmuntra till att förändra den rådande heltidsnormen. Man kan förstås redan välja att gå ner i arbetstid, men om hälften av alla svenskar någon dag hade bestämt sig för att börja arbeta halvtid, helt enkelt för att de inte behöver så mycket pengar att konsumera för, hade det lett till en smärre kris. Samhället och marknadsekonomin är nog inte riktigt redo för det ännu. Men i det långa loppet kommer vi, av miljöskäl, inte kunna konsumera så mycket som vi gör idag, och således kommer det inte finnas skäl att arbeta så mycket heller. Istället kan vi lägga tid på sådant som faktiskt är viktigt, det som folk hade sagt var det viktiga om de fick frågan. Hur kan vi hjälpa till med det då? Svenska folket kommer inte börja arbeta halvtid någon gång snart, men kanske kunde Liberalerna förespråka en semestervecka till i alla fall.

Skribentfoto: Anna Törnström

Agnes Eriksson

Skribent Radikalt Forum