I ett totalt mörklagt auditorium i medborgarhuset berättar Ingrid, en ung kvinna om hur hon, för bara ett par månader sedan, åkt till Polen helt ensam för att kunna genomgå en säker abort. Året var 1964 och i Sverige var det olagligt att göra abort.
En tid senare kunde man läsa i Aftonbladet att “efter gårdagens husrazzia hos redaktör Hans Nestius är polisen på jakt efter två kvinnor som genom hans förmedling fått abort i Polen”. I Polen var det lagligt att göra abort och chefredaktören för Liberal ungdom, Hans Nestius, erbjöd unga kvinnor kontakt med läkare i Polen samt resa dit för en liten summa pengar. I dagsläget är det tvärtom olagligt att göra abort i Polen, medan Sverige är ett av de länder med den mest progressiva aborträtten. När nu den polska regimen berövar kvinnorna rätten på rätten att bestämma över sin egna kropp, är det då inte dags att återgälda den möjlighet som polska läkare gav 60-talets kvinnor?
Än värre är det i Texas där man nu inte bara förbjuder aborter från den sjätte veckan (innan många kvinnor ens vet om att de är gravida), dessutom blir det olagligt att hjälpa någon att skaffa en abort. Resultatet blir tunga böter för alla inblandade. Vem som helst får rapportera in dessa “brott” i vad som har kallats en angiverilag.
Genom att förbjuda aborter berövar man inte bara kvinnan rätten till sin egna kropp, utan man gör det även enklare för henne att mista livet. Ett abortförbud leder nämligen inte till att kvinnor slutar göra aborter, istället ökar man den medicinska risken då de vänder sig till oreglerade vägnar. Statistik från Världshälsoorganisationsfonden, WHO visar att det genomförs drygt 21 miljoner aborter varje år, och av dessa är hälften osäkra. Konsekvensen av de osäkra aborterna är blödningar, blodförgiftningar, livmoderperforering, förlamning, etc. Samt en dödssiffra på minst 22 000 kvinnor per år.
1975 inträdde den abortlagsstiftning som Sverige än idag tillämpar. Den ger inte bara svenska medborgare rätt till abort, utan till alla kvinnor som befinner sig i landet. Sverige har varit duktiga på många håll i abortfrågan genom att till exempelvis ge asyl till Maria Teresa Rivera, en kvinna från El Salvador, som dömdes, och fängslades för mord efter ett missfall i sin graviditet.
Att aborträtten skulle vara hotad hos oss kan kännas osannolikt, men hoten är närmare än vad man kan tro. År efter år ser man Kristdemokrater och Sverigedemokrater som “subtilt” försöker inskränka på aborträtten genom att göra det svårare för kvinnor att genomföra aborter.
I grannlandet Norge beslutade man att inte allt för länge sen inskränka aborträtten. Det var Kristelig Folkeparti som hade varit stödparti åt Erna Solbergs minoritetsregering som krävde denna ändring. Beslutet innebär att man inte längre kan välja att abortera bort ett foster när man väntar flera, utan istället är man tvungen att gå till en abortnämnd innan.
Då aborträtten är hotad både internationellt och på hemmaplan, är det viktigt att EU gör vad man kan för att se till att alla medlemsländer har en acceptabel syn på abort. I dagsläget har medlemsländer som Malta, Polen och Ungern lagar som förhindrar kvinnor från att genomföra abort, och ett antal fler länder har något som kallas som “samvetsfrihet” som innebär att sjukvårdspersonal kan vägra att delta i eller utföra abort. För att säkerställa att alla EU:s medborgare har sina rättigheter i behåll, bör den Europeiska Unionen ta i med hårdhandskarna när det kommer till länder som bryter mot aborträttigheter.
Som påpekat leder inte ett abortförbud till att kvinnor slutar göra abort, utan istället utsätter de sig för större risker som kan vara livshotande. Förd politik hotar kvinnors liv inte bara i ultrakonservativa Texas utan även i vårt eget grannland. Därför bör varken vi eller EU dalta med länder som envisas med att ta ifrån kvinnan sina rättigheter. Den frihetskampen som nu väntar i Texas är en av de viktigaste vi har att utkämpa i västvärlden.
Cecilia Modig
Skribent Radikalt forum
