Årets kanske mest otroliga politiska historia har utspelat sig i Bulgarien. Den är rätt lång, komplicerad och den involverar Angry Birds, Harvard, partiet Volt och ofantliga mängder korruption.
Låt oss börja för trettio år sedan, när Bulgarien just hade befriat sig från kommunistisk diktatur. Medborgarna var förhoppningsfulla inför landets första demokratiska val. Valdeltagandet låg på över 90%. Den siffran skulle dock komma att sjunka, för i och med att landet bytte regering i varje val man höll och landet ändå fortsatte att vara lika fattigt och korrupt som under kommunisttiden.
Fram till 2009 då den konservativa Bojko Borissov tog makten. Till stilen verkar han nästan trumpisk då han gör långa utläggningar om det korrupta etablissemanget och vikten av att bevara kärnfamiljen. Men rent sakpolitiskt är han mer liberalkonservativ. Hans parti Medborgare för Bulgariens europeiska utveckling (GERB) är precis lika proeuropeiskt som det låter. 2009 var han ett förstahandsval för rätt många liberaler.
Borissovs nationalistiska sida visas när han vägrar att släppa in vad som antagligen är EU:s nästa medlemsstat, Nordmakedonien, i värmen. Efter tolv år vid makten är Bulgarien EU:s fattigaste och mest korrupta medlemsstat.
Protester började dyka upp, inte bara mot GERB utan också mot hela det politiska etablissemanget, bestående av Socialistpartiet (BSP), turkarnas minoritetsparti, Rörelsen för friheter och rättigheter (DPS) och en rad mindre högerextrema nationalistpartier. Valet 2021 skulle bli som vilket annat bulgariskt val som helst, men det blev det inte.
En av protestledarna, Slavi Trifonov, en folk-punkmusiker som också gjorde en av rösterna i den bulgariska dubbningen av Angry Birds-filmen, ställde upp med ett eget parti: Det finns ett sådant folk (ITN), namngivet efter ett av Trifonovs album. Partiet lanserades som populistiskt, proeuropeiskt och mittenorienterat. ITN överträffade alla förväntningar då de fick 17% och blev näst största parti. Tillsammans med de två andra antietablissemangskrafterna, liberala DB och socialdemokratiska ISMV utgjorde de det största blocket i valet.
Dessa tre partier saknade dock majoritet. Det innebar att två alternativ fanns, antingen så fick de tre etablissemangspartierna bilda regering tillsammans, eller så skulle antikorruptionspartierna bilda en regering med stöd av ett eller flera partier som de betraktade som djupt korrupta. Det tidigare alternativet uteslöts direkt. Alla partier sade sig vara redo att stödja Trifonov som premiärminister, men Trifonov ville inte ha deras stöd. I stället utlystes nyval.
I nyvalet i juli blev protestpartierna ännu större. ITN blev största parti med 24% av rösterna och DB blev jämnstora med BSP. Trots detta så var antikorruptionspartierna 9 mandat för små för att få en majoritet. Den här gången var ITN mer sugna på att bilda regering än sist. De föreslog en minoritetsregering med mestadels partilösa ministrar. Men i stället för att förhandla med de andra partierna i förhandlingsrum så ville de ta allt i facebookkommentarsfält. Det kände inte den andra partierna för, som valde att inte stödja regeringen. Ännu ett nyval utropades.
Medan väljarna hade blivit alltmer trötta på partierna efter två nyval så hade övergångsregeringen bestående av partilösa ministrar i den politiska mitten blivit alltmer populär. Bara några veckor före valet meddelade två ministrar, Kiril Petkov och Asen Vasilev att de ämnade att ställa upp i valet med ett nytt parti: Vi fortsätter förändringen (PP), en känga till ITN som folk inte längre litade på med att förändra Bulgarien.
Petkov och Vasilev sågs som västeuropeiska av väljarna, något som är populärt framför allt bland unga och liberala väljare. De kallas Harvards på grund av sin utbildning på just Harvard, smeknamn som universitetet inte har fattat tycke för, då man inte ville bli kopplade till någon bulgarisk politiker.
Dessa två män som aldrig hade varit med i något politiskt parti ville nu ställa upp i valet. Det hade de inte tillåtelse till då deras parti inte hade registrerats i tid. Detta löste man genom en valsamverkan med det paneuropeiska socialliberala partiet Volt. Årets tredje val blev en skräll. PP lyckades suga upp röster från BSP, ITN och DB och blev därmed landets största parti.
Tillsammans med just dessa tre partier bildade man sedan en koalitionsregering i den politiska mitten med syfte att få bort korruptionen. En lustig sak med denna regeringsbildning är att partierna i fråga har haft majoritet i alla tre val i år, alltså hade senare val kunnat hoppas över. Förhoppningsvis kan Bulgarien komma ut från fattigdom och korruption, samtidigt som man öppnar upp för ett Nordmakedonien i EU.
Carl Sträng
Chefredaktör Radikalt Forum