Jag tror att mångsysslare ofta är de stora tänkarna. Ulf Danielsson är en sådan och i sin senaste bok Världen själv behandlar han inte bara sitt eget ämne – teoretisk fysik – utan rör sig också kunnigt och sympatiskt nyfiket genom biologi, lingvistik och filosofi. Danielssons huvudsakliga poäng är att det är skillnad på modell och verklighet. Detta kanske låter självklart men det behöver det inte vara. Ta en sådan grej som matte. Finns den, alltså finns på riktigt?

Den andra kända fysikern som Sverige har är Max Tegmark och han ser matematiken som något som existerar oberoende av oss människor och även att universum på ett fundamentalt plan är matematik. Den uppfattningen, ihop med fenomen som kvantmekanikens vågfunktion, leder (ofantligt förenklat) Tegmark till slutsatsen att det existerar parallella universum.

Detta menar Danielsson är trams och han hävdar i stället att matematiken snarare är verktyg eller konstruerade modeller som vi använder för att beskriva världen, det är inte världen själv. Samma gäller naturlagar, han skriver att: ”Universum styrs inte av det vi kallar naturlagar – det är naturlagarna som är konstruerade av oss att följa universum”.

Bara för att modeller inte existerar utanför våra fysiska hjärnor så gör det dem inte mindre viktiga för oss. De är i högsta grad nödvändiga för att vi ska kunna orientera oss i vår verklighet och just därför är de också så kraftfulla i sin påverkan. Samma gäller modellerna man lär sig på A-kursen i nationalekonomi och där likväl som alltid måste vi ha ett kritiskt förhållningssätt.

Ta som exempel det ekonomiska kretsloppet. I gamla läroböcker och tyvärr fortfarande i många nya målas modellen över ekonomin upp med hushåll, banker och företag men exkluderar helt vår fysiska miljö och biosfär. Trots att vi vet att den är oumbärlig för vår ekonomi. Effekterna av den felaktiga modellen får människor i dag redan lida av och troligtvis många generationer framöver.

Andra ekonomiska modeller bygger på en rad antaganden; fast kvar består känslan att det är ungefär så här det fungerar på riktigt. Men tänk om modellen bara är ett undantag och verkligheten i själva verket rör sig bort ifrån jämvikten. I vissa sektorer i dagens ekonomi kan fallet nog vara så.

Jag ska också vara kritiskt mot något som jag själv håller kärt. Rawls ursprungsposition, med okunnighetens slöja, kan ses som en spelteoretisk modell där personer med sitt förnuft och opartiskhet kommer fram till principer om rättvisa. Kraftfull modell ja, men hur ser rättvisa ut i praktiken? Rawls har fått kritik (som Katrina Forrester bland andra har lyft) för att sociala rörelser, djupa konflikter och historiskt förtryck som dessutom lever kvar idag, blir utestängt från hans modell. Det går alltså att ifrågasätta ifall modellen är användbar när det kommer till problem som rasism.

Otvivelaktigt är modeller essentiella för vår förståelse av världen och mänsklighetens utveckling. Vi får bara aldrig glömma att det är i verkligheten vi lever.

Hanna Deák

Ordförande LUF Uppsala