Dagis, lekis eller barnpassning. Varje gång de orden uttalas hör man mig sucka högt i frustration och besvikelse. Sanningen är att förskolan har reformerats och utvecklas massivt sedan det kallades “lekis”. På något vis har förändringarna gått mer eller mindre obemärkt förbi och är istället idag kanske den mest underskattade institutionen i samhället.
Förskolan ser verkligen inte ut som den gjorde för ens bara ett år sedan. Införandet av den nya läroplanen är en reform som förändrar förskolan i grunden, revideringen av den 20 år gamla läroplanen var omfattande och kom inte en dag försent. Det är också en förändring som inte nådde förstasidan på dagstidningarna, vilket det borde ha gjort.
Förskolan lägger grunden för våra barns framtida utveckling och den nya läroplanen har tydliggjort det uppdraget vidare. Med större vikt på högläsning och diskussion av olika slags texter är förhoppningen att bidra till att få bukt med ungas motvilja till läsning, en konsekvens långt efter att de har slutat förskolan. Det skapas en stabil grund för en fortsatt utveckling inom olika områden och förmågor, allt från språk och logik till estetik och etik. Allt med ledning av kompetenta pedagoger, också kallat förskollärare.
En samhällsinstitution som denna är inte bara utbildande för barnen utan det är även ett verktyg för ett mer jämställt föräldraskap när kvinnor kan välja att komma ut i arbete snabbare och därmed inte halka efter i löneutvecklingen. Utan en förskola skulle en av föräldrarna riskera att stanna hemma från arbetet ofrivilligt och längre än vad som nu inte behöver vara ett problem.
Första skoldagen är en händelse de flesta minns resten av livet, och om inte, så minns föräldrarna definitivt den dagen. Jag minns att jag längtade till att få läxor och att träffa nya vänner. Mellan mina klasskamrater fanns det dock enorma kunskapsklyftor, när jag kunde läsa böcker kunde vissa inte ens alfabetet. Skolan är den bästa motvikten mot segregation mellan unga och den uppgiften är tydlig redan i förskolan. Det är där alla barn, oavsett bakgrund får utvecklas och växa tillsammans både inom det intellektuella och det sociala. Att sedan få de förutsättningarna redan i förskolan kan vara avgörande för barnens utveckling ända upp i tonåren.
Utan tvekan spelar förskolan en viktig roll i barns utveckling och utbildning men är fortfarande en alltför underskattad institution i både allmänhetens och politikernas ögon. En likvärdig förskola ökar möjligheten till en likvärdig skola och en stabil kunskapsbas underlättar den fortsatta skolgången för eleverna. Det är dags att erkänna det viktiga pedagogiska arbetet och kalla förskollärarna för vad de är: lärare.
Natalie Johansson
Medlem LUF Uppsala
