En tusentals år gammal bok berättar om en man, Abraham, som vandrade genom öknen på jakt efter ett löfte om ett land som skulle vara hans. Han fick kämpa mot alla odds, men hans tro på att han skulle nå sitt mål höll honom vid liv. Precis som denna man, har Israel kämpat för sin rätt att existera i en region som ofta har varit fientlig mot dess existens. Men precis som den man som vandrade genom öknen, har också Israel aldrig gett upp hoppet om att nå det land som är dess rättmätiga hem.

Nästan ingenting är så komplicerat som konflikten mellan Israel och Palestina. Någonting som däremot verkar enklare är att ta ställning i konflikten, och ägna sig åt pajkastning åt den motsatta sidan. Det gör mig ledsen och upprörd att barn på Tiktok lägger upp kommentarer där de med emojis likställer Israels flagga med toalettpapper. Snäppet värre är det att dessa kommentarer får många likes. Att likställa en flagga med toalettpapper är en kränkning av landet och dess invånare. Med tanke på hur Israel bildats så är dessa kommentarer åt det antisemitiska hållet. Det finns även medier som försöker att få Israel att se ut som syndabocken för allt ont som sker i området. Denna kombination gör att barn lär sig från tidig ålder att utöva antizionism och israelhat, som i sin tur ofta förmedlar antisemitism.

Det finns all rätt att kritisera Israels regering. Jag uppmuntrar faktiskt varenda människa att vara regeringskritisk och att sätta ner foten när auktoriteter gör fel. Däremot går det på tok för långt när Israel som judisk stat blir svartmålade som källan till allt ont.

Israel är inte vilken nation som helst. För att förstå det måste vi göra en återblick i historien. Så hur började allting egentligen? I själva verket sträcker sig bildandet längre tillbaka i tiden. Men den korta versionen är att efter första världskriget fick Storbritannien mandat över Palestina, som då var en del av det Osmanska riket. Efter andra världskriget ökade migrationsströmmar av judar till Palestina. 1947 föreslog FN en delningsplan som skulle skapa två stater i Palestina, en judisk och en arabisk stat. Judarna accepterade planen, men araberna avvisade den och startade istället ett krig mot den judiska staten som utropades 1948. Efter flera år av krig och konflikt erkände flera länder Israel som en självständig stat. Konflikten mellan Israel och dess arabiska grannar har fortsatt i decennier och har ännu inte lösts. För många judar var skapandet av en egen stat en fråga om överlevnad. Efter århundraden av förföljelse och diskriminering i Europa, var många judar fast beslutna att skapa en säker plats där de kunde leva fritt och oberoende. Det finns även en historisk koppling mellan det judiska folket och landet Israel, samt en önskan att återupprätta ett judiskt hemland, sionismen.

Israel är definitivt inte oskyldiga vad gäller våld mot palestinier. Däremot står inte Israel ensamma för våldet i området. Israel har aldrig velat förinta palestinier, medan motståndarsidan Hamas har som mål att förinta judar och därmed utradera Israel från kartan. Av den enkla anledningen att Hamas agenda är att förinta judar, samtidigt som grannländerna inte erkänner Israels rätt att existera, så har Israel inte så mycket val än att försvara sig. Tyvärr sker det på oskyldiga palestiniernas bekostnad. Men om Israel slutar försvara sig, så har de ingen chans att fortsätta existera och det kommer inte längre finnas en judisk stat. Och vad återstår då? Bara tystnaden, bara saknaden, bara smärtan av antisemitismens seger. Låt oss inte glömma att Israels existens är en ljusstake i mörkret, en symbol för hopp och ett hem för en hel nation. Israel har rätt att existera!