En vän sade en gång till mig:

– Jag fattar inte varför det ens finns en debatt om att vi behöver kärnkraft under de dagar då förnybara energikällor inte kan leverera. Vi kan ju bara spara det som blir över i elnätet.

Jag blev helt tyst. Vad menade hon ens? Tror hon kanske att det finns stora batterier där all ström kan lagras eller kanske att elnäten helt enkelt har el i sig tills den tar slut. Om du bara är en gnutta påläst vet du såklart att detta inte är fallet; Världens elnät kräver ett konstant tillskott av energi för att kunna leverera ström.

Det fick mig att tänka efter om hur dagens debatt ser ut. Jag har haft bilden av att det finns många miljömedvetna människor där ute som vill hjälpa till, men endast gör det i tanken, i hopp om att andra löser problemet. Jag funderar därför på om det verkligen är så att folk skiter i miljön av lathet eller om det faktiskt kan bygga på en grav av okunskap likt den min kompis satt på.

I en rapport tidigare i år fick Sveriges regering svidande kritik för sitt klimatarbete. Sverige gör inte tillräckligt för att rädda klimatet och inte nog med det: Regeringen har helt missat den gröna omställning som hade kunnat ske efter pandemin, då utsläppen först sjönk men nu sakta återhämtar sig – fortfarande med oren energi. Sverige har gjort sin tolkning av de globala målen och anpassat dem till agenda 2030. Detta är ju egentligen jättebra, eller snarare, det borde vara jättebra om de faktiskt togs i bruk i praktiken.

Det som framkommer i rapporten från det klimatpolitiska rådet är svidande kritik mot att inget görs i praktiken. Mina tankar hamnar genast i varför det blivit så. Det enkla svaret hade varit att skylla på politikerna: Det finns helt enkelt inte ett intresse hos politikerna för att göra situationen bättre. Jag är dock ytterst tveksam till att så är fallet. Att rädda miljön måste vara ett kollektivt beslut som alla är delaktiga i. Vi kan inte likt min vän skita i att bry oss om miljön, engagera oss för miljön eller att läsa på om miljövänlighet och i stället lita på att politikerna gör tillvaron miljövänlig åt oss. Det vore naivt och det är inte så det funkar. ”Många bäckar små”, brukar man säga: om alla drar sitt strå till stacken kommer det få stora effekter.

För att ha en chans att rädda klimatet måste vi alla se till hur vi kan hjälpa till. Alla tips och tricks som behövs finns tillgängliga att ta del av om vi bara vill. Att skapa ett hållbart samhälle är inte politikernas ansvar. De ska se till så att det finns medel för att uppnå detta. Att lägga den gröna omställningen i politikernas händer är inte att vara ansvarig utan kommer snarare stjälpa oss. Vi alla måste göra vad vi kan, och inte likt mig köpa en islatte med en engångsmugg allt för ofta.

Åter till min vän. Det var såklart en god tanke hon hade, men den visar också på den förbättringspotential som finns i samhället. Om vi inte är medvetna om hur saker och ting funkar kommer vi aldrig kunna fatta rationella klimatpolitiska beslut och då kommer vi hamna i ett läge där vi har ett elektrifierat samhälle som drivs av smutsig el, och det är nästan värre än nuläget.

Verktygen för en hållbar tillvaro finns och det är inte bara politikernas ansvar. För att lyckas med en grön omställning måste alla dra sitt strå till stacken!

Emil Carlsson

Skribent Radikalt forum