Efter en dag i den trevliga studentstaden Lund där jag spenderat tiden med att kolla in universitet och träffat kompisar såg jag fram emot en fridfull tågresa hem. Under resan hade jag tänkt skriva på min första artikel till Radikalt Forum. Men efter att ha hamnat i diskussion – som senare blev till en debatt med övriga resenärer i kupén blev min tågresa lite annorlunda. Det hela började med en filosofisk diskussion, men ganska snabbt dök olika politiska åsikter upp och det visade sig att jag befann mig i en politisk diskussion med tre kommunister. Jag blev alldeles paff då jag aldrig befunnit mig i en liknande situation förut. Typiskt nog kunde jag inte få fram det jag ville just då utan famlade med orden och behövde tillslut lämna kupén och ta hjälp av andra liberaler. Det hela gick ändå rätt bra i slutändan men ingen av oss lämnade kupén med förändrade åsikter.
Jag har reflekterat över den här diskussionen i över en vecka nu och blir endast mer övertygad om att kapitalism och liberalism är helt överlägset kommunism när det gäller att utveckla samhällen. Jag tänker lista de flesta argumenten (om jag tar upp alla blir den här krönikan väldigt lång) som togs upp under debatten och skriva allt det jag borde ha sagt i stundens hetta.
Det första argumentet är ett klassiskt argument som man fått höra från kommunister i åratal. Nämligen att kommunism ännu inte fått existera i dess sanna form. I ett sant kommunistiskt samhälle finns ingen diktatur eller fascism. I tågkupén lyftes åsikten att kommunism aldrig har fått utlopp i rika länder med resurser som skulle kunna utveckla den till det som Karl Marx tänkt från början; ett samhälle fritt från hierarkier och materialism.
Att det ens går att hävda det här efter vad historien har visat kan nog lamslå de flesta. Det är ju lätt att påstå att kommunism aldrig har skett i rika länder, men titta bara på Kina. Där råder planekonomi och stark stat och samtidigt även diktatur och censur. I alla länder där kommunism har fått råda har det lett till precis det som inte ska hända i den kommunistiska utopin, nämligen att enskilda människor tagit åt sig makten och sett till att med alla möjliga medel behålla den. Det har lett till hierarkiska strukturer. Att det aldrig har blivit som det var tänkt tyder på att kommunism inte fungerar och aldrig kommer att göra det.
Dessutom hur går det att tro på ett politiskt system som bara fungerar ibland eller som måste starta i vissa specifika länder? Ett politiskt system ska (självklart med vissa modifikationer) gå att applicera överallt och leda samhällen överallt framåt.
Ett annat argument som lades fram var att människor inte vet vad de själva vill eftersom vi alla har blivit hjärntvättade av stora företag till att vilja ha ett materialistiskt samhälle där framgång mäts i hur förmögen man är. De yrkade på att i ett kommunistiskt drömsamhälle kommer istället självförverkligande ligga i fokus för att väga upp det man kommer mista materialistiskt. Det här är något jag verkligen reflekterat mycket kring under veckan. Jag kan alltså inte bli glad när sparat ihop pengar för att köpa t.ex. en ny dator då det är företag som i åratal har hjärntvättat mig att tro att det är just det som ska göra mig glad. Min egen lycka i materialistiska sammanhang är med andra ord aldrig min egen utan något som andra har lurat i mig. Det här är bland det mest absurda som jag någonsin hört. Bara för att jag blir glad när jag köper något är jag alltså hjärntvättad? Bara för att jag inte tänker som en kommunist är jag hjärntvättad och har aldrig upplevt äkta lycka? Alla de miljontals människor på jorden som tänker som jag är likaså hjärntvättade enligt dem, för att vi lever i välstånd? Det går inte att hävda att människor som inte håller med en är hjärntvättade. Det är bland det sämsta argumentet jag någonsin hört för ett politiskt system.
Det blir extra intressant när man börjar tänka på vad som historiskt skett i kommunistiska länder (och som fortfarande sker idag!) Hjärntvättning i form av ren propaganda är något som förekommit i stor utsträckning. Men, det kanske är okej så länge det inte är privata aktörer som bidrar till det?
Det jag främst yrkade på var att det kapitalistiska systemet är det enda som fungerat. Deras svar? Kapitalism har inte fungerat… Det är som att de förnekar att fattigdomen i världen har halverats, att allt fler lär sig läsa och skriva, att allt färre svälter, och så vidare. De ansåg att eftersom de rikare blir rikare snabbare än de fattiga blir rikare fungerar inte kapitalism. Men är inte målet att fattigdomen i världen ska minska? Det är bevisat att fattigdomen i världen just nu minskar snabbare än någonsin och det är tack vare kapitalism.
Slutligen skulle jag vilja nämna att i en kommunistisk drömvärld skulle det inte finnas mångfald utan alla skulle vara precis likadana, klä sig precis likadant, prata precis likadant, tänka likadant och vilja uppnå precis samma saker i livet. Allt oliktänkande skulle försvinna. Det skulle inte längre gå att ha intressanta ideologiska och politiska diskussioner i tågkupéer. Det skulle vara en otrolig tråkig värld att leva i. Så, låt kapitalismen och liberalismen flöda genom samhället, lyfta människor ur fattigdom och främja individer. Det är det enda som har fungerat och det bästa sättet att utveckla samhällen framåt.
Sarah Narrowe Danielsson
Skribent Radikalt Forum
Skribentfoto: Erika Apéll