Konsten och kulturen. Det där lite obekväma område som liberaler ogärna talar om och som därför tyvärr ha kunnat kapas av diverse vänstertyper. Anledningen till detta är nog i stort att debatten ofta handlat om just hur mycket eller lite staten ska spendera och subsidiera kulturen. När frågan dyker upp blir det onekligen jobbigt för liberalen som kanske snarare skulle se att man inte spenderade några pengar överhuvudtaget på något så till synes onödigt som konst. Så varför borde den frihetssträvande liberalen bry sig om kultur och konst, och varför är det så problematiskt att låta vänstern monopolisera ämnet? 

Det som skiljer konsten från i stort sätt allting annat är nivån av individualism. Oavsett vad du gör i livet blir du direkt eller indirekt begränsad av andra. Andra dömer dig och säger åt dig vad du ska göra, hur du ska göra det, när, var och varför. I kontrast står det individuella skapandet. Möjligheten och friheten att göra exakt vad du vill utan några som helst begränsningar. Vare sig det är att skriva, måla, fota, dansa, rita, sy eller designa något, så är det du själv som har fullständig kontroll. Skapandet blir till den sista utposten för individualismen. Oavsett hur man begränsas i övrigt, vilka friheter som tas ifrån en, så är detta något som alltid består.

Problemet med vänstern däremot är att de inte alls ser konsten som ett uttryck för individen, utan för gruppen. Här för man in olika begrepp om traditioner och tjafs om gemensam bakgrund, historia och ursprung. De vill inte att det en person skapar ska representera just den personen, utan istället att det ska representera gruppen personen i fråga råkar tillhöra. Med andra ord bedrivs det identitetspolitik på hög nivå.

Att ödsla folks pengar på att uppmuntra grupper att ägna sig åt någon form av traditionellt skulpterande från valfritt udda land, är kontraproduktivt och tjänar främst syftet att visa hur duktig man är på att ta hand om minoriteter. Debatten handlar i själva verket inte alls om huruvida man ska spendera en massa eller en lite mindre massa pengar på olika personers och gruppers konstutövande. Istället bör man främja det individuella uttrycket och människors möjligheter att uttrycka sig själva. Det är höjden av individualism. 

Tvärtemot vad en stor del av kulturpolitiken handlar om idag så är inte målet nödvändigtvis att lägga mer pengar på folk, utan att man istället bara ska ge alla möjligheten att vara den de vill och göra det som de vill utan att sortera in människor. Konstnärer är i grunden egenföretagare vilket är varför kulturpolitik egentligen borde vara enkelt för liberalen. Det som behövs är, som i så många andra fall, sänkta skatter, att man gör det enklare och billigare att vara egenanställd eller frilansare, att man gör offentliga rum och utrymmen mer tillgängliga och att man låter alla komma till tals. Att konstmarknaden också är ett av få områden som närmast skulle kunna anses vara marknadsanarkistiskt och bevis för vad liberaler har sagt i århundraden, borde också locka, men mer om det någon annan gång.

Philip von Schéele

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat