1974 i USA klottrade Arthur Laffer, Ronald Reagans ekonomiska rådgivare, en liten teoretisk ekonomisk modell på en servett under en middag i Washington. Likt Sveriges Januariavtal blev den här lilla “servettskissen” senare riktlinjer för den nationella politiken. Modellen på servetten visade en kurva som beskrev förhållandet mellan skattesatser och skatteintäkter. Både vid skattesatsen 0% men också vid skattesatsen 100% kommer skatteintäkterna bli 0. Har man en skattesats på 100% kommer det nämligen inte löna sig att göra några affärer alls, förutom på svarta marknaden. Kurvan som illustrerar det implicerar alltså att det finns en viss punkt, “maximipunkten”, där en höjd skattesats inte längre leder till ökade skatteintäkter. Det var en av satserna Reaganadministrationen använde för att rättfärdiga liberaliseringen av USA:s marknader, vilket blev starten på den “nyliberala eran”.
Än idag används lafferkurvan som argument mot socialdemokrater som vill höja skatten. “Höjd skatt leder inte till förbättrad välfärd, det är sänkt skatt som gör det!”, hävdar liberaler och hänvisar till lafferkurvan, som visar att den svenska skattesatsen överträtt gränsen där höjd skatt inte längre leder till ökade skatteintäkter. Det är absolut nödvändigt att peka ut när skattehöjningar är kontraproduktiva. Ska man höja skatten bör man ju ha riktigt goda skäl för det. Men gör man inte en liberalismen en björntjänst när man säger att man vill sänka skatten för att öka skatteintäkterna? Bör man som liberal vilja att staten ska få mer pengar och bli större? Senast jag kollade var det en mindre stat liberaler vill uppnå. Låt mig utveckla.
Att sänka skatten kan motiveras med att det leder till ökad individuell frihet. Ju större del av min lön jag får behålla desto friare är jag – i proportion till staten. Att staten exempelvis bara skulle få ta ut 20% av min lön istället för 30% betyder ju att det statliga ingripandet i mitt arbete blir en tredjedel mindre. Men om lafferkurvan har rätt, och den sänkta skatten faktiskt leder till en mer förmögen stat, och jag implicit gör staten rikare på bekostnad av min individuella ofrihet, gör jag då verkligen den allmänna friheten en tjänst?
Att mäta frihet i termer av “frihet från staten” kan göras på olika sätt. Friheten från skatt – skyldigheten att betala en del av din inkomst och konsumtion till staten – eller friheten från statlig intervention – vilket gäller lagar och annan statlig paternalism. Att vilja sänka skatten för att öka skatteintäkterna gör dig mer fri i termer av inkomst – men mindre fri i termer av statens möjligheter att verkställa sin paternalistiska politik. Skattesatser är en viktig frihetsfråga, men om det ska bekostas av en ökad storlek av staten, som i sig är ett större hot mot friheten, är det enligt mig inte värt det. Lafferkurvan är till för skatteplanerare och socialdemokratiska byråkrater. Inte för liberaler.
Leo Sokolow Romin
Skribent Radikalt Forum
