Jag minns så väl de där många karriärföreläsningarna i högstadiet, som skolan satt in för att lugna eleverna inför gymnasievalet. Budskapet var alltid detsamma: det spelar egentligen ingen roll vad du läser på gymnasiet, du kommer hamna där du hamnar ändå. Någonstans tar ödet en sväng och du hamnar på en helt ny bana i livet. Det är som det är och det är och det blir som det blir, som den där hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann uttryckte det.  

Och det har stämt väldigt bra på min egen resa i ungdomsförbundet. Jag var egentligen aldrig samhällsintresserad innan jag gick med i Liberala ungdomsförbundet, så det var väldigt oväntat att jag skulle syssla med politik. Och när jag väl blev aktiv kastade mig ofta in på nya, spännande uppgifter som jag inte hade någon aning om vad de egentligen innebar. Och det stämmer för många i politiken – man blev helt enkelt bara medlem för att det blev så.

Men egentligen är det ironiskt. För egentligen är det ju just motsatsen som hela det politiska engagemanget bygger på. Att det inte bara ska vara som det är, och bli som det blir. Barrikaderna är till för kämpas på, och de är till för att ändra det som är – och se till så att det blir som det ska. 

Och det är först nu, exakt en månad efter att jag lämnat som distriktsordförande för LUF Storstockholm, som jag faktiskt inser att jag har valet att låta saker och ting bli som de blir. Att val faktiskt inte bara betyder att gå till valstugan den nionde september och stoppa valsedlar i kuvert. Att låta Netflix bli ett större intresse än samhällsutvecklingen är också ett val som man faktiskt på riktigt kan göra.

Och varje liberal vet ju att konkurrens är bra. Och att människor är rationella och väljer rätt. Men varför väljer så många människor då det som vi samhällsengagerade ofta tycker är fel?

Svaret brukar vara att det är för ansträngande och att man ändå saknar förmågan att påverka.

Jag tror egentligen att det är svepskäl. Människor lägger timvis av sina liv på Breaking Bad och Candy Crush. Om politikintresset faller på bristen att påverka gör de flesta andra fritidsintressena också det. Jag tror att påverkansargumentet egentligen handlar om att politik inte är – och särskilt att det inte ses – som tillräckligt kul och lättillgängligt.

Därför var Radialt Forums digitalisering för två år sedan ett demokratiskt framsteg. Radikalt Forums idé har anpassats till en ny tid, och tillgängliggjorts på en helt ny plattform. Och Radikalt Forums skribenter gör ett riktigt duktigt jobb att klä sina komplexa analyser i underhållande texter. Det är skitbra, rent ut sagt. 

Samtidigt behövs fler steg i rätt riktning. Och jag vet inte om det är rapporter från riksdagen i realityserieform eller en app med syftet att sätta tre Jan Björklund-huvuden i rad som är svaret.

Men det är inte bara dags att kavla upp ärmarna inför valet 2018 – det är också hög tid att i sann datanörd-anda ta på sig headsetet och ladda med energidryck. För framtiden är snart här, och om vi inte vill att det ska vara som det är och bli som det blir måste vi inte bara vara bättre än sossar och sverigedemokrater. Kanske måste vi till och med vara bättre än Breaking Bad. 

Saga Bowallius

Tidigare Chefredaktör för Radikalt Forum 2016-2017

Skribentfoto: Privat