De flesta som läser Radikalt Forum är antagligen rätt övertygade om liberalismens överlägsenhet gentemot andra ideologier. Med det sagt innebär det inte att man automatiskt vet var på den liberala kartan man står bara för det.

Den här sommaren har jag spenderat läsandes. Jag har framförallt läst liberala politiska tänkare (inkluderar Berlin, Hayek, Shklar) dels för att få en idé om hur liberalismen har formats till de många former som finns idag och dels för att få en klarare uppfattning om var jag själv står. Att liberalismen är överlägsen andra ideologier har jag alltid varit övertygad om men var står jag egentligen på den liberala kartan? Jag har fått frågan många gånger och har aldrig kunnat ge ett bra svar. Och jag kommer nog inte kunna ge ett bra svar den här gången heller men jag tycker att det är en intressant fråga som det (trots transportstyrelsen) är värt att skriva om.

Jag tänkte börja med att berätta varför jag är liberal. Det jag älskar allra mest med liberalismen är att den ser individer. Liberalismen kommer aldrig att placera människor i fack och tvinga grupper gemensamt att genomgå förändring. Liberalismen ser istället till individers behov och vill möjliggöra för alla individer att bestämma över sina egna liv. Vad individen senare gör med möjligheten är upp till var och en men liberalismen har som grund en målsättning att alla ska leva sitt liv som de vill. Det här har lett att det är liberaler som stred för kvinnlig rösträtt, som avskaffade slaveriet i USA, etcetera. Liberalismen är med andra ord individens frigörelse.

När man gräver djupare i begreppet liberalism kommer ett helt spektra av olika inriktningar fram. Det finns nyliberalism, socialliberalism, klassisk liberalism och vissa skulle även inkludera anarkokapitalism. Om jag måste välja en inriktning som jag kommer mest överens med skulle det nog bli socialliberalism men jag vill samtidigt inte låsa in mig i en kategori som jag sedan alltid kommer att bli definierad av. Jag ser många fördelar med att kombinera det bästa från olika inriktningar och bara kalla sig för liberal. Jag anser att så länge man behåller individperspektivet och kämpar för allas rätt spelar det inte så himla stor roll vad man väljer att kalla sig. 

Jag anser även att liberalism och kapitalism går hand i hand. För att om individens frigörelse ska bli möjlig krävs det ett kapitalistiskt samhälle som lyfter människor ur fattigdom och ger dem chansen att själva bestämma över sina liv. Dock så finns de individer som av olika skäl aldrig kommer att kunna konkurrera på en marknad, hur jämlik den än är. De här individerna vill inte jag lämna i sticket utan jag anser att det måste finnas ett välformat skyddsnät som täcker mer än det väsentliga. Det här leder till att den inriktning jag kommer närmast är socialliberalism. Det här skyddsnätet behövs helt enkelt för att så många som möjligt ska kunna vara så fria som möjligt.

Liberalismen är på många sätt fantastisk och hur mycket vårt moderparti än pratar försvar, rättspolitik, etc. gäller det att aldrig glömma att i grunden vara liberala och våga visa det utåt. För även om vi talar mycket ideologi inom LUF och i vissa partikretsar är det många utanför partiet och ungdomsförbundet som idag inte ser hur partiets politik är liberal. Det räcker inte med ett partinamn utan det måste genomsyra politiken också. För det kan inte sägas för många gånger, liberalismen är individens frigörelse och vi liberaler måste genom politik kämpa för att den ska bli verklighet.

Sarah Narrowe Danielsson

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apéll