Året​ ​är​ ​1980​ ​och​ ​Europa​ ​är​ ​fortfarande​ ​uppdelat​ ​i​ ​ett​ ​totalitärt​ ​östeuropeiskt​ ​block​ ​och​ ​ett​ ​fritt västeuropeiskt​ ​sådant.​ ​I​ ​väst​ ​är​ ​en​ ​ny​ ​era​ ​på​ ​väg​ ​att​ ​inledas.​ ​Den​ ​tidigare​ ​vänstervågen​ ​som följt​ ​studentrevolterna​ ​sedan​ ​slutet​ ​av​ ​60-talet​ ​håller​ ​på​ ​att​ ​tappa​ ​bäringskraft.​ ​I Storbritannien​ ​har​ ​järnladyn​ ​Margaret​ ​Thatcher​ ​valts​ ​till​ ​premiärminister​ ​året​ ​innan​ ​och​ ​nu väljs​ ​också​ ​Ronald​ ​Reagan​ ​till​ ​president​ ​i​ ​USA.​ ​I​ ​bakgrunden​ ​till​ ​dessa​ ​står​ ​många​ ​tänkare. En​ ​av​ ​de​ ​mest​ ​centrala​ ​var​ ​Milton​ ​Friedman.​ ​1980​ ​ges​ ​en​ ​av​ ​hans​ ​mest​ ​kända​ ​böcker​ Frihet att​ ​välja​ ​-​ ​ett​ ​personligt​ ​inlägg​ ​​ut,​ ​som​ ​han​ ​skrev​ ​tillsammans​ ​med​ ​sin​ ​fru​ ​Rose,​ ​baserat​ ​på en​ ​tv-serie​ ​de​ ​gjort.

Milton​ ​Friedman​ ​var​ ​redan​ ​en​ ​mycket​ ​erkänd​ ​ekonom​ ​innan​ ​bokens​ ​utgivning​ ​och​ ​hade​ ​fyra år​ ​tidigare​ ​tilldelats​ ​Sveriges​ ​Riksbank​ ​pris​ ​i​ ​ekonomisk​ ​vetenskap​ ​till​ ​Alfred​ ​Nobels​ ​minne. Han​ ​hade​ ​gjort​ ​sig​ ​känd​ ​för​ ​sina​ ​ideer​ ​om​ ​hur​ ​penningsmängden​ ​påverkar​ ​inflationen​ ​och​ ​för sin​ ​skarpa​ ​kritik​ ​av​ ​John​ ​Maynard​ ​Keynes​ ​idéer​ ​om​ ​hur​ ​staten​ ​via​ ​finanspolitiska​ ​verktyg​ ​kan förhindra​ ​lågkonjuktur.​ ​I​ ​denna​ ​bok​ ​tar​ ​han​ ​upp​ ​sina​ ​ideer​ ​om​ ​inflation​ ​och​ ​många​ ​andra frågor,​ ​som​ ​exempelvis​ ​utbildning​ ​och​ ​frihandel.​ ​Den​ ​röda​ ​tråden​ ​är​ ​kristallklar.​ ​På​ ​många områden​ ​har​ ​den​ ​statliga​ ​inblandningen,​ ​genom​ ​exempelvis​ ​regleringar​ ​och​ ​tullar,​ ​ökat​ ​och därigenom​ ​försämrat​ ​möjligheterna​ ​för​ ​den​ ​fria​ ​marknaden​ ​att​ ​skapa​ ​bra​ ​tjänster​ ​som människor​ ​efterfrågar​ ​och​ ​öka​ ​välståndet.

Paret​ ​Friedman​ ​visar​ ​på​ ​flera​ ​intressanta​ ​punkter.​ ​En​ ​sådan​ ​för​ ​frågan​ ​om​ ​högre​ ​utbildning. Friedmans​ ​visar​ ​i​ ​boken​ ​då​ ​på​ ​att​ ​det​ ​är​ ​avsevärt​ ​färre​ ​som​ ​fullgör​ ​sin​ ​universitetsutbildning om​ ​de​ ​går​ ​på​ ​ett​ ​statligt​ ​finansierat​ ​universitet​ ​än​ ​vid​ ​ett​ ​privatfinansierat.​ ​Det​ ​handlar​ ​där​ ​om att​ ​studenter​ ​som​ ​studerar​ ​vid​ ​privata​ ​universitet​ ​är​ ​mer​ ​måna​ ​om​ ​att​ ​fullgöra​ ​utbildningen, då​ ​de​ ​är​ ​medvetna​ ​om​ ​den​ ​investering​ ​som​ ​görs.​ ​Idag​ ​i​ ​Sverige​ ​hoppar​ ​var​ ​tredje​ ​person som​ ​påbörjar​ ​en​ ​utbildning​ ​av​ ​den,​ ​vilket​ ​är​ ​ett​ ​stort​ ​slöseri.​ ​Kanske​ ​skulle​ ​ett​ ​sätt​ ​att​ ​kunna motverka​ ​detta​ ​vara​ ​en​ ​mindre​ ​inträdesavgift​ ​när​ ​man​ ​påbörjar​ ​ett​ ​program?​ ​En​ ​sådan​ ​skulle skapa​ ​en​ ​medvetenhet​ ​hos​ ​den​ ​framtida​ ​studenten​ ​som​ ​gör​ ​att​ ​det​ ​tänker​ ​igenom​ ​sitt studieval​ ​ordentligt.​ ​Summan​ ​skulle​ ​kunna​ ​vara​ ​en​ ​mindre​ ​symbolisk​ ​sådan​ ​och​ ​endast betalas​ ​vid​ ​inträdet,​ ​inte​ ​varje​ ​termin,​ ​och​ ​kunna​ ​finansieras​ ​med​ ​exempelvis​ ​studielån.

En​ ​annan​ ​punkt​ ​är​ ​frågan​ ​om​ ​pensioner.​ ​Friedmans​ ​påvisar​ ​det​ ​orättvisa​ ​och​ ​ohållbara​ ​i​ ​att låta​ ​ett​ ​fåtal​ ​unga​ ​betala​ ​en​ ​stigande​ ​mängd​ ​gamla​ ​människors​ ​pensioner.​ ​Detta​ ​problem​ ​tas också​ ​upp​ ​i​ ​Mattias​ ​Svenssons​ ​nyutkomna​ ​bok,​ ​​Den​ ​stora​ ​statens​ ​återkomst,​ ​​där​ ​det konstateras​ ​att​ ​länder​ ​som​ ​Tyskland,​ ​Italien​ ​och​ ​Spanien​ ​har​ ​ackumulerade​ ​pensionsskulder som​ ​övergår​ ​det​ ​totala​ ​värdet​ ​av​ ​vad​ ​som​ ​produceras​ ​i​ ​landet​ ​under​ ​tre​ ​år.​ ​I​ ​Sverige​ ​har​ ​vi dock,​ ​i​ ​fråga​ ​om​ ​pensioner,​ ​fört​ ​en​ ​politik​ ​som​ ​faktiskt​ ​är​ ​väldigt​ ​sparsam​ ​och​ ​inte​ ​lovar​ ​mer än​ ​vad​ ​det​ ​ger​ ​och​ ​som​ ​baseras​ ​på​ ​vad​ ​man​ ​bidragit​ ​med,​ ​med​ ​justeringar​ ​för​ ​ekonomiskt utveckling​ ​och​ ​livslängd.​ ​Paret​ ​Friedman​ ​hade​ ​förmodligen​ ​applåderat​ ​detta.​ ​Precis​ ​som​ ​de hade​ ​applåderat​ ​vårt​ ​system​ ​med​ ​skolpeng,​ ​som​ ​vi​ ​var​ ​först​ ​i​ ​världen​ ​att​ ​införa​ ​år​ ​1992.

Paret​ ​Friedman​ ​och​ ​jag​ ​själv​ ​ligger​ ​en​ ​bit​ ​bort​ ​från​ ​varandra​ ​i​ ​ett​ ​vissa​ ​frågor,​ ​exempelvis sjukvård,​ ​där​ ​jag​ ​menar​ ​att​ ​den​ ​bör​ ​garanteras​ ​offentligt,​ ​medan​ ​Friedmans​ ​menar​ ​att​ ​det​ ​är något​ ​som​ ​de​ ​flesta​ ​familjer​ ​kan​ ​betala​ ​för​ ​själva,​ ​men​ ​något​ ​som​ ​vi​ ​överensstämmer​ ​med​ ​är frågan​ ​om​ ​frihandel.​ ​De​ ​ekonomiska​ ​skälen​ ​väger​ ​tungt,​ ​men​ ​också​ ​de​ ​politiska.​ ​

Tiden mellan Waterloo och första världskriget då Storbritannien, den ledande nationen i väst, hade frihandel med alla var bland de fredligaste perioderna någonsin i väst. ​Om alla som är delaktiga i transaktioner tjänar på det blir det som regel samarbete och inte konflikt. På Youtube finns en mycket illustrativ video där Milton Friedman använder en penna för att förklara detta, vilket rekommenderas.

Det mesta är ganska lätt att ta till sig, även om det bitvis kan bli lite mastigt. I sin helhet är dock Frihet att välja en mycket läsvärd bok och kanske mer relevant på länge, när fler och fler politiker väljer tullar som lösning på problem som individer i samverkan hade kunnat hantera bättre.

Betyg: 4/5

Karl Johansson

Styrelseledamot LUF Storstockholm

Skribentfoto: Erika Apéll