Den 6 juni. Sommaren står och väntar runt hörnet. Stan fylls av människor, glada av att solen äntligen kommit hit för att stanna. Vårterminen börjar lida mot sitt slut, och alla gör sig redo, för att kliva ut i det fria och glädjerika sommarsverige.

Tillsammans med solskenet och värmen kommer ofta mer festande, flyktiga bekantskaper och fler lättsamma sätt att umgås på. Både med nya och gamla bekantskaper. Man släpper spärrar och lever ut. Man bejakar sin frihet och lust. Ser till att ha det både kul, skönt och härligt. Åker bakpå på cykeln hem till den där söta personen man spanat på en längre tid. För, när sommaren kommer känner man frihetskänslor. Frihetskänslor som man bejakar.

Men, så kommer den, som ett brev på posten. Skulden, och skammen. Den dåliga känslan.
Känslan av att man inte kommer bli sedd med blida ögon på. Känslan att människor kommer döma och bedöma vad man gjort. Att människor ska komma med pekpinnar och tillrättavisningar. Om vad man borde och inte borde få göra. Att man helst ska se till att inte gå hem med någon främmande, att man helst ska se till att inte ha för många olika sexpartners. Att man ska tänka på vad man gör för vad andra människor kommer att tänka och tycka om en.

Människor som lägger sig i vad andra personer gör. Med sig själva, sina egna kroppar och sin egen njutning. Människor som inte bara tänker, utan även säger nedvärderande och dömande kommentarer om hur andra väljer att vara. Hur de väljer att göra. Och hur de väljer att njuta.

Det är inte under några som helst omständigheter rimligt. Andra människor väljer aldrig. Aldrig hur du väljer att vara, vad du väljer att göra, och framförallt inte, hur du väljer att njuta. Njuta av sommaren. Njuta av solen, och njuta av ledigheten.

För, så länge som du gör saker där alla som deltar är med på det hela. Så är allt det du gör för din njutning bra. Riktigt bra. För det är din kropp, ditt ansvar, din frihet. Att vara, välja, njuta.

Amanda Bengtsson Jallow

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Erika Apell