Vi befinner oss  mer eller mindre i en stor storm av teoretiserande, förhoppningar och dåligt genomtänkta vadslagningar om hur Sveriges framtida regering kommer se ut, mitt i allt detta tror jag många har missat den uppenbara planen bakom det som nu sker.

I stort sett hela den moderna svenska borgerliga rörelsen har handlat om att begränsa statens inflytande över människor. Att motarbeta att det finns folk som från statens sida ska bestämma över dig. När Ulf Kristersson utmanades av Fredrik Reinfeldt som ordförande för moderata ungdomsförbundet ansågs han representera en nyliberal falang, när han intervjuats i sin ungdom har han talat mycket om vikten av individualism och självbestämmande. Valrörelsen handlade mycket om att man skulle försöka garantera att borgerliga ideer och politik fick genomslag, man påstod att detta skulle ske genom den samlade Alliansen. Men i själva verket var detta sannolikt endast en täckmantel för den riktiga planen.

Det finns sannolikt få saker som representerar den statliga maktutövningen bättre än regeringen. Genom en välkoordinerad och bra genomförd operation har borgerligheten lyckats bli av med just denna! Och nu klarar man dessutom av att förhindra att en ny tillträder. En frihetlig dröm har gått i uppfyllelse, det finns inte någon statsminister som kan bestämma över en nu. Alla de socialdemokratiska ledorden om stabilitet, ansvarstagande, och tydlighet är helt krossade. Allianspartiernas förmåga att å ena sidan ha kunnat undanhålla den här idéen och nu genomföra den är inget mindre än storslagen. När många verkar tro att samarbetet dem sinsemellan är uträknat så lyser det i själva verket starkare än någonsin. Sverige har blivit liberalare än på länge!

Vissa vill påstå att det vi nu ser skulle vara något dåligt, att det är skadligt för landet eller på något vis kan få stora konsekvenser. Egentligen är det ingenting annat än skrämselpropaganda. Den här sortens politiska lösningar har testats förut och fungerat utmärkt. Det mest kända exemplet är antagligen Belgien som saknade, eller “saknade”, regering i hela 589 dagar. Utbröt kaos? Föll landet samman? Nähäjdå! Tiden under 2010 och 2011 då detta skedde visade sig istället ha varit oerhört lyckat. Bland annat så växte Belgiens BNP betydligt snabbare än EU-genomsnittet under den här tiden, särskilt förvånande kan man tycka med tanke på det svåra ekonomiska läget i världen under samma tid.

Dessutom har man nu i sann borgerlig anda lyckats eliminera en del av statens kostnader. Den övergångsregering som finns nu bör, genom den lägre arbetsbördan, också vara billigare. Vänstern kritiserar ibland genom att ifrågasätta hur man ska kunna dra ner på utgifter för att sänka skatten; tja, schackmatt, vi har hittat en ny väg. Utomparlamentarisk anarkism har ofta varit den vanliga vägen för att försöka motarbeta det statliga maktutövandet. Nu visar det sig istället att det är den parlamentariska grenen som är mest effektiv. Att den skulle företrädas av Moderaterna var eventuellt något överraskande men jag tror nog ändå de flesta kan välkomna Moderaterna: det nya anarkistpartiet.

Vi har fått som vi ville, liberal politik har fått sitt genomslag, detta är en stor seger för friheten! Nu är det upp till riksdagen att sköta resten. Nattväktarstat, here we come!

Philip von Schéele

Skribent Radikalt Forum

Skribentfoto: Privat