Radikalt Forum – radikalt kommer från “radix” som betyder “rot” på latin och ett forum är en mötesplats. Radikalt forum är alltså en mötesplats för att undersöka sakers rötter. I denna serie intervjuer kommer vi att prata med olika politiker för att undersöka deras politiska rötter – deras ideologier.
Denna månad har jag pratat med Stockholms socialborgarråd, Jan Jönsson. Jan sitter i Liberalernas partistyrelse där han fick uppmärksamhet som en av reservanterna mot Nyamko Sabunis linje i PS. Vad för övertygelser motiverar honom?
Hur skulle du beskriva din ideologi?
Jag skulle beskriva min som socialliberal.
Och vad betyder socialliberalism för dig?
Bra fråga! Om du har förmågor att klara dig själv och inte behöver något stöd av samhället, då ska du ha möjlighet att leva såsom du själv vill, med den du vill leva med, eller om du inte vill leva med någon alls så behöver du inte göra det heller. Om du vill leva i en båt så får du göra det. Om du vill leva i ett stort slott så får du göra det. Grunden är så att säga att klarar man sin egen försörjning – då ska inte samhället lägga sig i så himla mycket för den här personen. Det här med olikheter är en viktig del.
Det andra är det här med det marknadsekonomiska – en tro på att om vi har en välfärd så behöver vi företagsamhet och företagsamma och innovativa människor och det kräver att vi har ett skattesystem och ett regelverk som gör att man kan driva både små och större företag.
Den tredje biten handlar då om människor som inte har samma lycka som vi andra när de föddes och som behöver stöd av samhället på olika sätt. Där ska man kunna förvänta sig att man får stöd för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Målet med den liberala socialpolitiken är att uppnå maximal självständighet. Så att man helst så ska man ju kunna återgå till ett liv där man inte behöver någon myndighetsinblandning. Har man en funktionsnedsättning som är ganska grav så kanske man behöver stöd hela sitt liv. Men då ska man ha som mål att ha så hög grad av självbestämmande och självständighet som möjligt.
Du använder ordet självständighet som jag förstår att du placerar ganska centralt. Då undrar jag: ser du självständighet som synonymt med frihet eller inte?
Det behöver det väl inte vara? För det är ju klart att man kan vara väldigt självständig, men likväl kanske inte ha maximal frihet på grund av att man kanske inte har någonstans att bo, eller har drabbats av någon sjukdom (så att) man lever självständigt och fattar självständiga beslut, men man lever ändå inte fritt som alla andra Det kan även vara att man har drabbats av brottslighet eller liknande. Men självständigheten är ju viktig därför att jag skulle ändå säga att den är en förutsättning för det fria livet.
Så man kan alltså se det som att självständigheten har vi alla av naturen, men friheten har vi exempelvis inte om vi är svårt sjuka eller så och att samhället behövs för att göra oss fria. Samtidigt så ska inte staten ta bort vår självständighet.
Nej, precis.
Hur blev du socialliberal? Finns det någon speciell händelse som har påverkat dig?
Jag har själv funderat på det där många gånger. Alltså jag växte upp i en familj där på min mammas släkt alltid stått till vänster. Min morfar var väldigt aktiv i Sveriges kommunistiska parti. På min pappas sida så har vi mer moderater, kristdemokrater, och bondeförbundare. Och jag tror att (det faktum att) jag fastnade för själva liberalismen handlade om att jag hade de här två polerna i mitt liv runt middagsbordet varenda dag. Lite av både och så att säga.
En annan viktig grej tror jag har att göra med att jag alltid har varit en ganska annorlunda person i hela mitt liv. Jag var väldigt duktig i skolan och i den skolan där jag gick så var attityden att man skulle vara smart men man skulle inte anstränga sig så himla mycket. Och jag har alltid pluggat väldigt mycket och jag har gjort saker utan att för den skull göra det för att få ett visst betyg. Jag var lite utsatt i min egendomlighet när jag var yngre och det gjorde att jag fick en stark känsla av det här att man måste ha respekt för att människor är väldigt olika och det är nog det som tilltalar mig allra mest i liberalismen – att man har alltid stått på den sida som är annorlunda och som vill gå en egen väg.
Varför är självständighet målet man ska sträva efter? Är det högsta målet att folk ska få vara sig själva?
Jag tror såhär att alternativet till självständighet det är ju att någon annan går upp och bestämmer åt dig, hur man ska vara, hur man ska klä sig och så. När man har genomlevt barndomen och vill ta sig vidare i livet så är min känsla att de allra flesta vill kunna bestämma sin egen väg och det behöver inte vara en motsättning till att exempelvis leva i en parrelation eller så. Om de som lever i den där parrelationen fortfarande har möjlighet att odla sin egen särart och fortfarande ha sina vänner och så, då tycker jag att det är en sympatisk form av att ha ett självständigt liv. Men självständigheten är viktig därför att alternativet är att någon annan, i det politiska livet – staten, går in och reglerar och tycker och tänker.
Du pratade tidigare att vi skapade en stat för att självständiga människor också ska kunna bli fria. Du sade också nu att man i en parrelation inte ska förlora sin självständighet, utan att det inte behöver finnas en motsättning där. Är det lite samma sak då – att man försöker att vinna fördelar av varandra utan att man tappar sin självständighet för det?
Ja, det är ju så att jag är vigselförrättare och när man läser det lagstadgade texten för vigselsakten så är det en mening som lyder: “som äkta makar är ni självständiga individer men kan hämta styrka ur er gemenskap” och (jag) tänker att det är precis det som en god parrelation bör handla om. Att man måste tillåtas vara den man var när man gick i den här relationen.
Om ett äktenskap ändå blir odräglig så har man full rätt att skilja sig. Borde man, åtminstone rent teoretiskt sett, få skilja sig från staten ifall det äktenskapet skulle bli för odrägligt?
Ja, alltså det är klart att man har alltid möjligheten att i så fall flytta till ett annat land, men då är det ju ett problem att det alltid kommer att vara en annan stat där. Så då är det snarare en fråga om man kan tala om vilken stat kan man tolerera. Jag tror tyvärr att om människor skulle ha alternativet att säga att jag är inte en del av den här staten (så skulle det) få ganska förskräckliga konsekvenser för många andra människors självständighet för att de där personerna blir ju helt oåtkomliga för vårt rättsväsende. Vi behöver ändå ha något gemensamt för att kunna ha ett samhälle där vi ändå har en någorlunda rimlig självständighet, annars riskerar ju självständigheten att bli helt fråntagen oss av människor som inte då respekterar vårt gemensamma regelverk och vår gemensamma välfärd.
Så man ska ha en tolerans för den som är annorlunda och det ska finnas ett utrymme för många olika personer inom staten, men den personen som vill leva utanför staten, den individens intresse får man uppoffra för gruppens intresse?
Ja, det skulle ju jag säga. I mitt ansvarsområde så finns ju gruppen hemlösa och har träffat personer som har levt i hemlöshet i över tio år och som säger att de vill leva på det här sättet. Det finns en man som jag har hälsat på med uppsökare som har haft ett sovställe under en klippavsats. Han (är) där under sin klippavsats för att han vill inte ha någonting med samhället att göra. Det är så långt man kan komma i att avsäga sig staten. Men vid vissa tillfällen (blir han) trots allt beroende av att också ingå i samhället. För blir man sjuk. vad har man för val?
Vi brukar ju betrakta missbrukare och självmordsbenägna personer som ofria och det är därför man inte respekterar deras beslut? Men du menar att en hel del av det vi på utsidan skulle kalla misär kan vara fritt valt?
Ja.
Hittills så har din mest centrala princip att människor ska vara fria och att man ska arbeta för att bevara deras självständighet. Är det här med mänskliga rättigheter ytterligare någon princip som ligger på det eller är mänskliga rättigheter bara en omformulering av den här tidigare principen?
Jag skulle säga att mänskliga rättigheter är en en konkretisering av vad det innebär att få vara en självständig människa. Om vi tar bostäder som exempel, att få ha ett eget hem är nog en väldigt viktig del. Så länge som du bor med någon som du faktiskt inte tänker bo så är du inte riktigt självständig tänker jag. Om du hela tiden går runt och är rädd så har du förlorat en hel del av din rörelsefrihet och din möjlighet att få själv bestämma vad du vill göra. Så jag skulle faktiskt säga att de mänskliga rättigheterna är en konkretisering av det.
