Inom politiken är ingenting gratis, men pristaket är så nära man kan komma. Tyvärr saknar regionens rödgröna styret handlingskraft nog att införa det.

Många av de politiska diskussioner jag har haft med vänner, familjemedlemmar eller politiker slutar med insikten att vi helt enkelt tycker fundamentalt olika, vilket är fullständigt oproblematiskt. Mycket av politiken handlar om värderingar och moralisk intuition, egenskaper som inte går att ändra genom ett ynka samtal. Men varje gång jag föreslagit införandet av ett pristak i kollektivtrafik, samt förklarat vad det innebär, har jag enbart mötts av samförstånd och ivrigt medhåll. Det borde vara skäl nog att införa det.

För de som inte vet vad ett pristak innebär funkar det så här: Istället för att köpa en periodbiljett (exempelvis ett årskort) utgår all biljettförsäljning från enkelbiljetter. När man därefter köpt mängden biljetter som krävs så att det hade lönat sig att köpa en periodbiljett når man ett pristak, varefter man automatiskt erhåller periodbiljetten. Exempelvis hade man efter fem enkelresor på en dag nått pristaket för en dagsbiljett och resterande resor det dygnet hade blivit gratis. Detta system har två huvudsakliga fördelar.

För det första sänker det trösklarna till att resa med kollektivtrafiken. Eftersom bilister sprider sina resekostnader över lång tid, med först köpet av bilen, följt av löpande kostnader som de för drivmedel, försäkring och besiktning kan det verka billigare att köra än vad det faktiskt är. I förhållande till att köpa ett årskort av SL på tolv tusen kronor framstår bilen nästan som en vinstaffär. Med pristaket försvinner denna effekt samtidigt som den också minskar risken för någon som vill börja resa. Alla vet att man borde köpa en periodbiljett om man ska åka mycket, men man är inte säker på om det är värt det. Låt folk istället testa med enkelbiljetter först och sedan välja om man vill fortsätta med kollektivtrafiken med en periodbiljett. Samma princip används ju av varje företag med abonemangsmodeller. Man börjar med ett lockerbjudande för att sedan sälja till ordinarie priser, inte tvärtom! 

För det andra är systemet mer rättvist för konsumenterna. Det är ett helt obegripligt resonemang att ta betalt baserat på hur väl kunden kan minutplanera sitt liv. Det hade varit en sak om det var ett privat bolag som inte brydde sig om sina kunder. Det är en helt annan historia när vi talar om ett allmännyttigt kommunalt bolag. En mycket rimligare tanke är ju att kundens kostnad baseras på hur mycket de reser, vilket är effekten pristaket skulle uppnå.

Så, varför har vi inte ett pristak idag om det nu är så bra? Redan 2022 fattades faktiskt ett beslut om att införa pristak i SL-trafiken för dagsbiljetter, med avsikten att sedan införa det för månadsbiljetter. Visserligen hade vi ett blågrönt styre då, men de hade stöd av den socialdemokratiskt ledda oppositionen. När beslutet fattades ledde det till en utredning av SL, som i sann svensk myndighetsanda valde att ta politiken i egna händer och avrådde starkt från ett pristak. Det är dock ett ämne för en annan text.

En godtrogen medborgare skulle kanske tänka sig att det fanns bra skäl till att regionens styre gick emot sitt tidigare beslut. Tyvärr är den medborgaren naiv. SL:s skäl till att totalt avfärda pristaket var för att det, enligt deras egna beräkningar, skulle leda till ett inkomstbortfall på 342 miljoner kronor. Detta på grund av ett ökat resande som skulle belasta ekonomin, samt att kunder som idag köper en oförmånlig biljett skulle få pengar tillbaka. De två katastrofala konsekvenserna enligt SL är alltså att fler reser i kollektivtrafiken, samt att människor som råkat köpa fel biljett för sina behov inte straffas för det. Att fatta politiska beslut, som det rödgröna styret gör, baserat på dessa tankegångar är att svika medborgarna. Det är att se på våra gemensamma institutioner som ett byråkratiskt bolag vars enda mål är att nolla budgeten. För övrigt lyckas de inte med det heller, och gick med ett underskott på fyra miljarder förra året i regionen. 

Vidare hade det funnits en enkel lösning på styrets budgetproblem: en liten höjning i biljettpriserna. Då skulle det genomsnittliga biljettpriset medborgarna betalar förbli detsamma, samtidigt som alla betalar ett mer rättvist pris utifrån sitt resande. Att motivera denna höjning med en långsiktig förbättring i Stockholms kollektivtrafik tycks dock vara en svår uppgift som kräver politisk vilja.

Avslutningsvis skulle jag vilja uppmana det rödgröna styret att besvara tre frågor. Varför tyckte ni att ett pristak var en sådan självklar idé för tre år sedan, för att kvickt ändra er nu? Varför avstår ni från att fatta politiska beslut, som hade lett till att fler åker kollektivtrafik? Och varför tycker ni att det är rättvist, att den som har minutplanerat sitt liv mest och spenderat längst tid på att läsa SL:s biljettprislista ska få åka billigare? På den sista frågan kan jag komma på två stora grupper som straffas: Pensionärer och människor med ett upptaget och stressigt liv. Det är sorgligt att se att en vänstermajoritet, som säger sig värna dessa gruppers intressen, lyckas svika även dem så katastrofalt.

Mattias Henning, skribent