Året är 2012. Stockholms stad inleder ett arbete för att förnya och digitalisera skolornas IT-system. Man beslutar att ta fram det som vi nu kallar Skolplattformen. Tanken är att samla administration och information på ett gemensamt ställe, som ska vara samma oavsett om det gäller förskolan, grundskolan eller gymnasiet. En budget på ynka 695 miljoner kronor fastslogs, och arbetet drog igång. Nu, 9 år senare sitter vi med facit i hand; 6 års utvecklingstid, fullt med säkerhetshål, förvirrande för elever, vårdnadshavare och personalen själva. Lägger man därtill en driftkostnad på ungefär 120 miljoner per år enligt kommunens egna siffror, så landar man på strax under 1,1 miljarder kronor hittills. 

Jag skulle kunna ägna hela denna text åt kostnaderna, men det har redan gjorts. En snabb sökning på frasen “haveri skolplattformen” ger 170 resultat under Nyheter. Det jag vill dela med mig av är den frustration jag har känt över kommunens hantering och svar på den så kallade “Öppna Skolplattformen”. I slutet av 2020 så tröttnade ett gäng föräldrar på appen och hemsidan. Det var för svårt att hålla reda på flera barn i systemet, och det var svårt att navigera till rätt ställe. De begär ut Skolplattformens API-dokumentation, alltså de instruktioner som finns för att kunna programmera med systemes information. Förfrågan avslås, men utan någon riktig förklaring. Där hade man kunnat tro att historien skulle ta slut, men de kommunala tokigheterna fortsätter.

Har du någonsin tryckt på tangenten F12 på en hemsida, och fått upp massa konstig text? Kanske har du märkt att man där kan se hemsidans struktur, och kanske ändrat någon rubrik för att skoja lite. Det är din webbläsares utvecklarverktyg, och finns i alla webbläsare. Sådana ändringar sker självklart bara för dig själv, det är inte så enkelt att hacka en hemsida. Hängde med på något av detta? Grattis! Du besitter nu mer kunskap om ämnet än Stockholms stad. För trots att utvecklarna inte fick dokumentationen, gick det utmärkt att se hur hemsidan var uppbyggd, och var informationen kom ifrån. Med några enkla textrader kunde man hämta samma information som på Skolplattformen. Inloggning med BankID krävdes fortfarande för känslig information, och allt skedde via kommunens egna IT-system. Ingenstans på vägen hamnade informationen i fel händer. Under januari i år så utvecklades “Öppna Skolplattformen” klart på några veckor, och den kunde senare lanseras i februari.

Under arbetets gång så upptäcktes ett stort antal stora säkerhetshål och problem i det bakomliggande systemet. De snälla utvecklarna rapporterade detta omgående till kommunen, men Stockholms stad svarar genom att göra allt i sin väg för att stoppa projektet utveckling, och buggarna och säkerhetsproblemen är fortfarande inte åtgärdade. När man senare hos Utbildningsförvaltningen begär ut allmänna handlingar gällande Skolplattformen, får man buntar med onumrerade papper utan ordning. I samma rum hänger tygkassar med mottot “Likvärdighet, kunskap, trygghet, samarbete”. Detta fina kommunala samarbete når sin peak när Stockholms stad två dagar senare polisanmäler utvecklarna för dataintrång. I sin motivering och bakomliggande dokument för sig kommunen med stora osanningar gällande händelseförloppet och hur tekniken fungerar. Om detta är pga inkompetens eller desperation är svårt att säga, men vi kan vara säkra på att de inte vet vad de pratar om.

Detta händelseförlopp är kanske det största beviset just nu på kommunal eller statlig inkompetens på teknikområdet. I sitt dokument Strategi för Stockholm som smart och uppkopplad stad skriver kommunen att det har ett grundläggande förhållningssätt att “[..] lösningar byggs på gemensamma digitala plattformar, att öppna standarder används, att säkerhet och integritetsskydd säkerställs samt att data delas och är öppen.” Min syn är att ingen av dessa principer uppnås i hanteringen av “Öppna Skolplattformen”. Lika självklart som att vi inte låter politiker besluta om vilket verktyg en läkare bör använda, hur en brandman snabbast släcker en eld, eller hur bilmekanikern lagar motorn, ska det vara att politiker inte lägger sig det digitala. Självklart ska beslut få tas, och jag uppmuntrar alla våra förtroendevalda att läsa på, IT och digitaliseringen utgör en allt större del av våra liv. Men om vi har en kommun som får “Hjälpsamma programmerare som gör vårt jobb gratis och täpper till säkerhetsluckor” till “digitala skurkar som stjäl mina personnummer” på några månader så tror jag att risken är stor att vi inte kommer någonstans i utvecklingen.

Emil Rapp

Ordförande LUF Västra Stockholm