Det är ingen nyhet att Sverige hamnar i topp över länder med högst skatt. Det är inte heller en nyhet att vänsterpartierna i Sveriges riksdag vill höja den ytterligare.

En ganska vanlig missuppfattning bland vänstersympatisörer är att liberaler vill sänka skatten på grund av egoism, eller rentav av ondska. Många menar att det är fult att tjäna mycket pengar eftersom det bara gynnar dem själva, och något som ska motarbetas.

Till skillnad från vad de tre vänsterpartierna tycker så menar jag att det inte är fult att tjäna pengar. Det är inte heller fult att vilja tjäna pengar. Tvärt om – att vilja tjäna pengar är en naturlig drivkraft hos folk, och staten bör utformas genom att dra nytta av detta – inte motarbeta det.

Sverige är ett land med mycket låg lönespridning. Exempelvis är Sverige det land i EU där högskoleutbildade tjänar minst i jämförelse med de med gymnasieutbildning. Många gånger lönar det sig därför inte att vidareutbilda sig. Det lönar sig knappt att jobb hårdare. Detta är ett problem eftersom statens utformning borde bejaka och belöna vidareutbildning och hårt arbete. Därför krävs en större lönespridning, vilket man får genom sänkt skatt.

Nej, jag vill inte ha det som i USA, där vissa kan ha tre jobb parallellt och ändå inte kunna försörja sig. Men vi är väldigt långt därifrån idag. Än så länge är vi nämligen i ett stadie där högre inkomstskillnader leder till högre välstånd – även för de som har det sämst ställt.

Men det finns två typer av fattigdom: absolut och relativ. Absolut fattigdom handlar om när man har en materiellt låg standard. Här snackar vi barn i Afrika som inte har mat för dagen, och för den delen den amerikanska familjen som inte får ihop vardagen trots att man sliter. Denna typ av fattigdom ska självklart bekämpas.

Relativ fattigdom – inkomstklyftor – handlar däremot om något helt annat, nämligen spridningen av inkomst inom en grupp. Ofta mäts det i skillnaden mellan de 10 % i ett samhälle som tjänar mest och de 10 % som tjänar minst. Men den relativa fattigdomen kan också dras till sin absurda spets: exempelvis är det norska kungahuset relativt fattigt om man jämför med andra kungahus i Europa, även fast det har en väldigt hög materiell standard. Den relativa fattigdomen därför är i sig inget problem.

Under alliansregeringens tid ökade den relativa fattigdomen: det blev större inkomstskillnader i samhället. Samtidigt minskade dock den absoluta fattigdomen i Sverige: fler fick det bättre. Inkomstskillnader och välstånd behöver därför inte vara varandras motsatser – tvärt om är de helt förenliga och precis vad Sverige behöver.

Det är dags att sänka skatten. Inte på grund av ondska eller egoism. Utan för att ambition och driv ska löna sig. Och för att det bidrar till välstånd i hela samhället – inte bara i samhällets elit.

Saga Bowallius

Redaktör Radikalt Forum

Saga Bowallius. Foto: Privat