Detta är en slutreplik. Originaltexten hittar du här och Oscar Mattis replik på denne finner du här.

Det kommer alltid finnas grupper som svarar för en oproportionerlig del av de allvarligaste brotten. Men problematiken som lyfts med #Metoo-kampanjen är det enorma mörkertal, av alltifrån våldtäkt till sexistisk jargong, som aldrig når ytan. Och det är inte de grova sexualbrottslingarna som står för dem. Det är mellanstadiepojkar och gymnasiekillar och småbarnsföräldrar och politiker och chefer – helt vanliga människor.

Att könsnormer helt skulle försvinna inom en snar framtid är osannolikt. Men det finns ett mellanläge mellan att upprätthålla ideal baserade på biologiska könsskillnader och att helt bortse från biologins inverkan på mäns respektive kvinnors “naturliga” beteenden (vilka är svåra att fastställa eftersom ingen person existerar i ett vakuum utan sociala påtryckningar). Det mellanläget är att inte uppmuntra män till traditionellt manliga beteenden eller kvinnor till traditionellt kvinnliga beteenden mer än vi gör det motsatta. Att förhålla sig neutral är revolutionärt nog, och ofta svårt nog.

Lucas Gottzén, professor och maskulinitetsforskare, menar att ett förändrat (men lika starkt) mansideal inte skulle minska sexualbrott och trakasserier. I en artikel om Alexander Bard (DN, 11 januari 2018) säger han: “Bara för att man är gentlemannamässig eller en ”snäll snubbe” betyder inte det att man inte håller på med sexuella övergrepp. (…) Snarare visar forskningen på att ju starkare stereotypa förställningar om hur en man ska vara, desto större risk för användning av våld”.

Jag förespråkar att vi fortsätter uppmuntra människor att testa nya sätt att vara som inte är i linje med traditionella könsroller. Men jag vill undvika att ett onödigt ideal byts mot ett annat. Värdet av att kunna prata om sina känslor får inte hamna i att det är manligt, utan att det är mänskligt.

Erika Apéll

Distriktsstyrelseledamot LUF Storstockholm

Skribentbild: Caroline Rhawi