När vi träffades gick jag i åttan, och redan den första månaden lyckades du hänföra alla direkt. Vem tog dig ifrån oss? Varför? För det var inget du valde. Det var inget socialen valde, och inget din god man valde. Ändå flyttade de på dig. Trots att vi har hållit kontakten har vi inte setts sedan 2015, och det är statens fel. Det var de som placerade dig långt från det som du ville, långt ifrån det liv du hade skapat för dig själv.

Mohsen berättar för mig att han var femton när han flydde från Iran med sin kusin och sina två vänner. Där hade han levt utan identitetshandlingar för att hans föräldrar tidigare flytt från Afghanistan och bodde i Iran då de födde Mohsen. Han kom till Sverige och sökte asyl. Älmsta var namnet på orten utanför Norrtälje där han blev placerad, fick en god man och framför allt vänner. Fem månader in i hans tid i Sverige fick han ett brev angående att flytta till Norrbotten. Mohsen tackade nej och socialen sa att de skulle göra allt för att låta honom stanna i Älmsta.

Livet fortsatte, brevet försummades, och han minns att han fick många vänner i skolan, kanske tack vare att han började spela fotboll på fritiden i den lokala klubben. Integrerades gjorde han bättre än någon annan ny som kommit till vår klass, oavsett etnicitet. På rasterna minns jag att vi lärde honom svenska, kanske ingen grammatik men vi pratade och skojade runt, och oftast log han när man såg honom i korridoren.

Två månader efter det första brevet kom beskedet; Mohsen skulle bli tvungen att flytta till Gällivare. Innan han ens fått en tid för sin intervju med Migrationsverket. ”Jag hoppades att få stanna kvar i Älmsta för jag kunde inte tro att någon skulle tvingas flytta när de väl kommit till Sverige, men de [Migrationsverket] svarade att jag var tvungen att flytta på grund av ekonomiska faktorer”, berättar Mohsen sorgset när jag frågar honom om det andra brevet.

På frågan om han har några nya svenska vänner i Gällivare dröjer svaret en stund. ”Jag har inga svenska vänner i Gällivare, fast jag känner några. I början försökte jag och mina utländska vänner att prata och lära känna svenskar för vi tänkte att de kanske är blyga”, berättar Mohsen först. Sedan släpper han fram att han tror att det finns kulturella skillnader mellan Älmsta och Gällivare som gör att ingen i Gällivare gillar honom eller hans andra utländska kompisar. Han säger att han känner några afghaner som blivit mobbade av ett svenskt gäng.

Jag tror inte att detta hade hänt om Mohsen hade fått stanna i Älmsta där vännerna redan var många. Mohsen hade inget val, när han hade tagit sig till frihet och hittat trygghet drogs det ifrån honom. Han blev tvingad att lämnas oss, att vara ensam och att bevittna mobbning för att han var nysvensk i fel sammanhang. Om vi, Mohsens vänner, socialen, Mohsen gode man eller Mohsen själv hade fått välja så hade han fått stanna med sina vänner i trygghet. Han hade aldrig behövt uppleva en så pressad situation om inte Migrationsverket hade flyttat på honom.

Det finns ingen möjlighet för integration om den trygghet man just funnit kan tas ifrån en när som helst. Det finns ingen möjlighet för integration om man inte ens kan vara säker på att få stanna på samma ort, än mindre i samma land, som ens vänner. Det finns ingen möjlighet för integration om inte någonting ändras.

Skribentfoto: Privat

Elin Söderholm

Skribent Radikalt Forum