I Sverige diskuteras oftast rättssamhället utifrån hur långa fängelsestraff olika brott ger och antalet uppklarade brott. Däremot diskuteras det sällan hur det är är att vara frihetsberövad innan man blir dömd. Hur går det egentligen till och är det verkligen rättssäkert?

I Sverige, om man blir misstänkt för ett brott, blir man först gripen av polisen i mycket begränsad tid. Sedan är det upp till åklagaren att anhålla personen. Vill åklagaren sedan fortsätta hålla den misstänkta frihetsberövad får åklagaren begära att personen ska häktas vilket man gör av domstolen.

Häktningsförhandlingen i tingsrätten måste påbörjas senast klockan 12 den tredje anhållningsdagen. Häktad blir man om man är misstänkt (skäligen eller på sannolika skäl) för ett brott som ger minst ett års fängelse och det finns risk att den misstänkta:

– Försvårar utredningen eller förstör bevis
– Håller sig undan rättegång och straff
– Fortsätter att begå brott

Blir personen häktad ska en ny häktningsförhandling hållas var fjortonde dag fram till dess att åtal väcks. Däremot så finns det ingen yttre gräns för hur länge en person kan vara häktad, man kan alltså  sitta frihetsberövad hur länge som helst utan rättegång.

Utöver att vara frihetsberövad kan den häktade dessutom bli ålagd med restriktioner för att inte kunna försvåra utredningen. Det innebär att man inte får träffa andra intagna, eller sina anhöriga, och inte ha tillgång till tidningar eller tv.

Det gör att en häktad person med restriktioner har sju kvadratmeter att vistas på 23 timmar om dygnet och en timmes promenad i ensamhet på häktets tak. Måltider får man genom en lucka i dörren. Det innebär alltså total isolering och ovetskap om när det ska ta slut.

Sverige har fått hård kritik från bland annat Amnesty, Europarådet och FNs tortyrkommitté som beskriver förhållandena i svenska häkten som psykisk tortyr. Även präster som arbetat i häkten har sagt att häktningsförhållandena i Sverige är att betrakta som psykisk tortyr, om inte värre.

Folk som suttit häktade länge har beskrivit en enorm psykisk och fysisk påfrestning med ständigt inslag av ångest och dödstankar. Eftersom man sitter i en så liten cell så har folk beskrivit att de upplevt att väggarna kommer emot en och folk har även fått sämre syn till följd av att ha en vit vägg så nära en hela tiden.

Enligt europakonventionen har alla människor fram till dess att dem är dömda rätt att betraktas som oskyldiga. Ändå hålls personer isolerade under mycket lång tid som då enligt lag ska betraktas som oskyldiga utan att få saken prövad i domstol.

Den längsta tiden en person i Sverige suttit häktad är fyra år och det innebar att han vid  rättegången redan avtjänat ett straff motsvarande sex års fängelse enligt våra frigivningsregler. Det är svårt att se hur en person kan försvara sig till fullo i rätten när man suttit häktad så länge. Folk som suttit länge i häkten har även berättat att de var beredda att erkänna allt de någonsin gjort bara för att slippa häktet och komma till en anstalt. Det är inte förenat med en rättvis rättegång. Oavsett vad man tycker om det så har en misstänkt nämligen rätt att försvara sig med alla medel, t.ex. ljuga, skylla ifrån sig eller tiga.

Det som är allra mest allvarligt och anmärkningsvärt är att ungdomar häktas och isoleras på samma sätt som en vuxen. Att isolera ungdomar under dessa förhållanden strider även mot FNs barnkonvention vilken Sverige har skrivit på och därmed borde följa.

I de flesta länder i EU kan man inte ålägga en misstänkt med för många restriktioner då man som sagt enligt europakonventionen är oskyldig till dess att man blir dömd. Sverige utmärker sig med att ha så pass många med restriktioner. I andra EU-länder är möjligheten att ålägga en misstänkt med restriktioner betydligt mindre än i Sverige.

Att kunna häkta personer som på olika sätt innebär en risk för utredningar eller samhället är självklart nödvändigt. Men Sverige, som är ett av världens mest demokratiska länder, ska inte bedriva psykisk tortyr. Det är oacceptabelt att man behandlar personer – särskilt personer som inte dömts – på ett sådant sätt. Det är därför hög tid att man begränsar häktestiderna i Sverige och inför tydligare riktlinjer för frihetsberövanden.

Erik Styrud, styrelseledamot LUF Storstockholm