“Inom loppet av bara en vecka har Afghanska trupper, i hårda stridigheter mot Talibanerna, förlorat 14 provinshuvudstäder. Detta betyder att Talibanerna nu kontrollerar 14 av 34 provinser och i stort sett alla områden där emellan. Enligt DN är detta så mycket som två tredjedelar av hela landet. Två tredjedelar av ett land med så mycket som 20 miljoner invånare, där ytterst få vill tillbaka till talibanernas terrorvälde och nu tvingas på flykt. Senaste veckorna har bland annat USA, Kanada, Sverige och Storbritannien dragit tillbaka sina trupper i vad som tidigare var ISAF (Internationella militära insatsstyrkorna). Sedan dess, på bara några veckor, har säkerhetsläget i Afghanistan eskalerats och Talibanernas framfart verkar näst intill omöjlig att hejda. Runtom i världen är det många som frågar sig: Vad kommer hända med Afghanistan?” Så skrev jag för 4 veckor sedan. Nu har hela Afghanistan fallit i Talibanernas händer och allt hopp verkar förlorat. Men vad är det egentligen som har skett?

För att förstå vad det är som händer i Afghanistan måste vi backa bandet till 1990-talet. Då utspelade sig ett inbördeskrig i afghanistan mellan Talibanerna och dess allierade mot den afghanska regeringen och dess trupper. Detta krig slutade med att talibanerna segrade och mellan åren 1996-2001 var det talibanerna som styrde landet i vad de kallade “Islamska emiratet Afghanistan”. Efter 11-september attackerna beslutade sig USA för att starta en militär operation i regionen med syfte att stabilisera afghanistan och tvinga bort talibanerna. Under namnet Operation Enduring Freedom inleddes insatsen den 7 oktober 2001. Operationen var en stor framgång och redan i december samma år ansåg det amerikanska försvaret att talibanerna i huvudsak var besegrade. Ett beslut fattades dock om att behålla trupper i landet med syfte att stabilisera regionen. Med hjälp av FN bildades istället ISAF (International Security Assistance Force). ISAF var en multinationell styrka med uppgift att säkerställa stabilitet i regionen genom att bland annat säkra taktiska områden runt Kabul, utbilda afghanska soldater, återuppbygga infrastruktur och även se till att en afghanska regering tillsattes(med hjälp utav FN).

Tanken var att insatsen skulle pågå tills dess att stabilitet var uppnådd. Detta råder det tyvärr delade meningar om. USA undertecknade i februari ett avtal med talibanerna där de gick med på att dra tillbaka sina trupper inom 14 månader i utbyte mot att Talibanerna inte ska genomföra angrepp mot Kabulregimen eller civila och inte tillåta terrorgrupper att använda talibankontrollerade områden som bas för attacker mot Västvärlden. Den afghanska regeringen hade inte deltagit i förhandlingarna och president Ashraf Ghani meddelade att överenskommelsen riskerade att ytterligare underminera den redan svaga regeringens ställning, något som den också gjorde. När beslutet verkställdes i Juli 2021 och USA drog sig ur landet gick Talibanerna till offensiv snabbare än väntat och nu 1 månad senare hade de tagit kontroll över 65% av landet och flera tunga provinshuvudstäder och gränsövergångar hade fallit. Detta underminerade den Afghanska regimen ytterligare då både gränsövergångar och storstäder var en stor inkomstkälla. Attackerna var väntade men få trodde att det skulle ske så fort som det faktiskt gjorde och nu endast 3 månader senare har Kabul och med det hela Afghanistan gått förlorat till Talibanerna.

Kabul var ett bevis på allt det som den afghanska regimen försökt bygga upp i allt vad det gäller välfärd och infrastruktur. När detta nu försvinner betyder det också att miljontals kvinnor kommer tvingas att återgå till att leva i förtryck. Talibanrörelsen utövar en ultrakonser- vativ kvinnosyn och tillämpar en strikt tolkning av religiös lag (sharia). Bland annat anses kvinnor vara förpliktigade att gå klädda i burka och förbjuds även att arbeta och gå i skolan efter åtta års ålder. Att framföra fordon eller åka taxi utan en manlig förmyndare är strikt förbjudet.

Vad som händer i framtiden är ovisst, men det ser mörkt ut. Det finns röster som menar att Talibanerna moderniserats, att förtrycket inte alls är lika omfattande som tidigare. Men detta är förmodligen bara en ridå. Att Talibanerna nu styr Afghanisatn betyder förmodligen en återgång till det tyranniska styret som rådde under slutet av 90-talet. Det skulle betyda att 20 års utveckling och demokratifrämjande går förlorat och det skulle betyda att människor, framförallt kvinnor, skulle tvingas leva under förtryck återigen.

Emil Carlsson

Skribent Radikalt Forum