I den tidiga kampen för arbetares rättigheter i Sverige insåg man ganska snabbt tre saker när man försökte stå upp mot den borgerliga klassen.
För det första märkte man att om man gick ihop flera stycken kunde man uppnå väldigt mycket och kräva inflytande.
För det andra insåg man att man inte längre kunde hålla på att supa som man gjort tidigare och att det till stor del användes för att hålla folket harmlösa, detta är vad som introducerade nykterhetsrörelsen i Sverige (till en viss del, åtminstonde).
Den tredje och på många sätt mest fascinerande insikten var att man behövde bilda sig. Ingen ville sätta sig och förhandla eller kunde ta på allvar någon som inte läst en bok i sitt liv. Man bottnade i detta och fram växte folkbildningen och studieförbund och -cirklar. Kunskap och att ta till sig av den fick helt plötsligt en poäng och värderades.
Man krävde sin rätt, samhället utvecklades och folk fick det generellt betydligt bättre. Med det kom så även en mer avhållsam inställning till detta med bildning. Precis på samma sätt som den borgerliga klassen tidigare inte varit alltför intresserad av detta i Sverige, utöver det som ansågs absolut nödvändigt, började nu alla omfattas av detsamma. Sverige saknar helt enkelt, jämfört med många andra (europeiska) länder, en stark bildningstradition och detta ger starka utslag idag. Utbildningen inriktades på produktionen, alltså att man ska fostra goda arbetare, på inget sätt begränsat till industri utan gäller såväl även tjänstesektorn.
Samtidigt som efterkrigstiden var en framstående period nere på kontinenten för kulturell utveckling så saknades en rimlig motsvarighet till det i Sverige. Det betyder inte att det inte hände saker här också, men knappast jämförbart med andra länder. Med det här i åtanke kan man ganska snabbt förstå en del samtida svenska fenomen betydligt bättre. Varför beter sig svenska akademien så himla fånigt? Varför kan inte SD bottna i någon svensk kultur? Varför är svenska ledar- och kultursidor överlag så fruktansvärt värdelösa? Varför är svensk politik så platt? Svaret ligger då någonstans inom ramen för intellektuellt tunnelseende.
Visst är det fint att man i Sverige kan bli ledande politiker utan att ha någon formell utbildning? Absolut, men att många kliver in i roller där de ska ta ansvar för andras liv och välmående med endast sin egna ideologi som rättsnöre är antagligen något i synnerhet vi som är i ett ungdomsförbund bör våga tillämpa självkritik gentemot. Nej man blir inte per definition en bättre ledare bara för att man kan citera nån död, vit, fransk snubbe, men det kanske kan erbjuda lite perspektiv. Innan man ger sig på och kritiserar olika unviversitetsutbildningar inom exempelvis genus, bör man kanske först ha provat att gå på en kurs inom det för att se hur det är. Innan man börjar diskutera om att avgiftsbelägga vissa utbildningar med inte andra för de anses mer värdefulla för produktionen bör man kanske ha i åtanke dels att behoven inom ekonomin konstant förändras och dels att det kan finnas många goda poänger med bredare kunskap och perspektiv på tillvaron.
Min poäng är väl i någon mening denna: läs en bok. Det kanske är att sparka in en öppen LUF-dörr men det kan faktiskt finnas en vits med att också läsa sånt som inte bara är till för att marinera sigi sin egna ideologiska saft. Och kanske även detta: det finns ganska få personer, om någon, som verkligen besitter tydliga nyanserade och genomtänkta svar på alla världens frågor oavsett hur brett de skriver på en ledarsida, eller, för den delen, i en medlemstidning hos ett ungdomsförbund.
Philip von Schéele
Skribent Radikalt Forum
Skribentfoto: Privat