Och så plötsligt en dag hände det. Ett av Allianspartiernas ungdomsförbund tog äntligen avstånd från samarbetet. Länge har viljan funnits underliggande, gömd, kanske undertryckt. Först nu då insikten om hur långt partierna verkligen står ifrån varandra helt sjunkit in togs hela steget.

Moderaternas hållning i migrationsfrågan har länge upprört inom LUF varpå debatten gått varm angående hur vi ska hantera deras allt mer extrema linje. I takt med att Moderaterna förespråkar ett allt mer restriktivt flyktingmottagande går partiet längre och längre åt sitt konservativa håll. De ideologiska skiljaktigheterna flyter upp till ytan. På DNs debattsida den 1 juli konstateras att “Moderaternas utveckling gör Alliansen ohållbar” av LUF:s förbundsordförande. Vårt liberala ungdomsförbund vill nu att partiet går till val på eget valmanifest. Det gör vi eftersom Sverige behöver våra idéer och visioner och för att vi länge, länge sett hur idéerna kvävts.

Så otroligt spännande är det. Politisk historia skrivs i detta nu. Det gör den i och för sej alltid, men sällan vet vi när, var och hur. Hur Liberalerna väljer att agera nu kan komma att ändra Sveriges framtid. Förutsättningarna för blockpolitiken kan få en radikal vändning, och det ack så väldebatterade parlamentariska läget vet heller ingen hur det ska gå med. Vad ska hända nu? Ska moderpartiet lyssna på ungdomsförbundets uppmaning?

Visst är vi just ett ungdomsförbund och inget parti men låt oss inte förringa vårt inflytande. Vi är kapabla att påverka svensk debatt i sin helhet, men Liberalernas i synnerhet. Det är möjligt, och samtidigt min innerliga förhoppning, att vi blir lyssnade på i detta fall och att partiet som valt att kalla sej för “det dom är” tar denna gyllene chans att bevisa sin ideologiska lojalitet.

Jan Björklund sa, någon gång där i början av partiets förnyelseprocess, att det är förpliktigande att kalla sej liberal. Hans ord kunde inte varit mer sanna. Vi är skyldiga vår ideologi en hel massa saker för allt det vackra vi fått  ut av den. Så låt oss frigöra oss från den konservatism som så länge, länge kvävt  de välbehövliga idéer och visioner vi haft, så att liberalismen äntligen kan få blomstra.

Elin Hjelmestam,

Skribent Radikalt Forum

Elin Hjelmestam. Foto: Lovisa Sjöholm.